JK har prövat om en handläggningstid som uppgick till knappt sju år kan ha innefattat en överträdelse av Europakonventionen – om rätten till rättegång inom skälig tid.
I juli 2005 väckte en man talan mot två banker vid Stockholms tingsrätt. Efter att handläggningen fördröjts av olika anledningar ville han 2008 ändra sin talan. Taleändringen var otillåten enligt tingsrätten, som därför avvisade den.
Frågan har sedan dess prövats av såväl tingsrätten som hovrätten och Högsta domstolen. Till den sistnämnda instansen överklagades ärendet den 31 maj 2010. Den 28 oktober 2011 fattade sedan HD sitt beslut.
I sin bedömning skriver JK att handläggningstiden sammantaget blivit klart längre än önskvärt men att målet varit förhållandevis komplext. JK betonar också att parterna i tvistemål har ett eget ansvar att driva processen framåt.
Varken tingsrätten eller hovrätten hade varit inaktiva under så långa perioder att det skulle ha kunnat innefatta en överträdelse av Europakonventionen, enligt JK.
”Detsamma kan inte sägas avseende Högsta domstolens handläggning”.
Högsta domstolens översteg genom handläggningstiden väsentligen sina egna riktlinjer för handläggningstid för mål av det aktuella slaget. Därtill kommer, enligt JK, att det ligger i sakens natur att prövningen av frågor om till exempel tillåtligheten av en taleändring, som inte innebär att målet i huvudsak slutligen avgörs, måste ges prioritet.
Anledningen till att prövningen i Högsta domstolen drog ut på tiden verkar enligt JK vara att målet inte getts den prioritet det borde ha fått, med följd att det blivit liggande utan åtgärd under vissa perioder.
”Detta är i högsta grad otillfredsställande” skriver justitiekanslern i sin bedömning.
Slutsatsen blir ändå att begäran om ersättning ska avslås. Bland annat med hänvisning till att det inte är fråga om ett brottmål och att den samlade inaktivitetsperioden inte varit så lång att den ensam kan leda till att det ska anses vara fråga om en överträdelse.
