Hur ser en svensk jurist egentligen ut? Tja, det flesta uniformerar sig precis som andra människor som söker samhörighet i sin grupp och tillhörighet till ett visst socialt sammanhang. Kanske mer än andra. Sannolikt är ramarna lite snävare, lite prydligare och lite gråare inom juristkåren än inom många andra grupper.
Ingenting konstigt med det. Yttre attribut som klädkod och frisyr är en given förutsättning för såväl den som söker tjänst som notarie som för den hovrättlagman som ska gå in och möta parterna i sin tusende huvudförhandling. Personer med alltför skrikiga färger eller festliga frisyrer göre sig icke heller besvär på advokatbyråerna.
Till viss del handlar det om respekt för andra människor, till stor del om markörer som bär upp den egna identiteten. I grund och botten handlar det dock om normer och attityder vilket i sin tur är resultatet av djupt rotade traditioner och kulturmönster.
Den snart färdiga juristen Nadia Sultana tar upp frågan i en krönika i Dagens Juridik. Här visar hon inte bara upp sin muslimska sjal som är lika prydlig som vilken blus eller slips som helst som sitter på någon av hennes mer traditionellt klädda svenska kolleger. Hon framhåller också att hon är stolt över sin sjal och att den är en del av hennes personlighet och religion.
Detta är lika befriande som att träffa någon av juridikprofessorerna Mårten Schultz eller Dennis Töllborg som på sina egna sätt har utmanat det som brukar kallas för seder och bruk genom att manifestera en egen personlighet och en egen historia med sina klädstilar.
Nadia Sultana gör det dessutom på sitt sätt i ett land som anser sig vara så sekulärt att vi helst inte vill kännas vid att våra egna traditioner och kulturyttringar – och inte minst vår rättsordning – i själva verket är resultatet av den religion som vi alla de facto är en del av. Religion handlar ju, som bekant, inte bara om att söka svar på existentiella frågor om skapelse och död utan också om livsregler, människosyn och värderingar. Och i den meningen är vi alla religiösa.
Trots den svenska sekularismen så är religionsfriheten inte bara en del av vår grundlag och de internationella konventioner som Sverige har skrivit under. Den är också en grundmurad självklarhet även för de mest gudsförgätna ateisterna. Om inte annat så beror detta på att vi åtminstone anser oss vara både vidsynta och toleranta i det här landet.
Så om det handlar om att ta seden dit man kommer – vilket flera personer som har kommenterat krönikan på Dagens Juridik menar – så har Nadia Sultana hamnat rätt med sin muslimska sjal; i toleransens, vidsynthetens och religionsfrihetens land.
Andra kommentatorer betackar sig för religiösa symboler inom rättsväsendet. Men är det verkligen där som skon klämmer? Hur mycket kraft har ni i så fall lagt på att protestera mot att till exempel Domstolsverkets logotyp kröns av ett kristet kors? Eller att domstolarna håller stängt på jul och påsk? Bara för att nämna ett par exempel.
I själva verket handlar nog detta mest om sådant som ska vara ”svenskt” – vad nu det är för någonting i en ständigt föränderlig värld? Lagstiftaren Jimmie Åkesson tillhör ju knappast den svenska urbefolkningen och inte ens det svenskaste av det svenska, våra tre numera giftasvuxna kungabarn, är mer än 25 procent svenska. Deras far är 50 procent svensk (i enbart den senaste generationen) och deras mor är 100 procent utländsk.
När det gäller juridikens värld så vet alla som har läst rättshistoria och komparativa rätt hur mycket av den svenska juridiken som är både importerad och influerad från annat håll – och att detta är en ständigt pågående process som ingalunda har avstannat utan snarare har accelererat i modern tid.
Och även om juristkåren är ganska hårt uniformerad – en smula fyrkantig och konservativ – så finns här också stora mått av klokskap, rationalitet och logik. När Nadia Sultana nu kommer ut i branschen som nykläckt jurist så är det min övertygelse att hennes sjal inte i första hand kommer att betraktas med en politiskt korrekt uppsyn utan med äkta intresse och nyfikenhet: En duktig jurist som kan sin sak – snyggt och prydligt klädd och med en extra dimension i bagaget som bevisar att tillvaron lyckligtvis inte är statisk utan dynamisk.
Läs Nadia Sultanas krönika här: ”Mannen säger: Du kan också få jobb på en juristfirma – om du inte ser ut som en terrorist”
