Kävlinge kommun antog en detaljplan för mark som skulle bebyggas med villor. Beslutet överklagades av flera personer till länsstyrelsen som dock avslog överklagandena.
Länsstyrelsens beslut överklagades till regeringen och Miljödepartementet.
Regeringen konstaterade bland annat att frågor om en samfällighetsförenings rättigheter och skyldigheter faller inom föreningens behörighetsområde och inte på de enskilda föreningsmedlemmarna.
De invändningar som klagandena anförde mot att en del av föreningens mark lades ut som allmän plats utgjorde därför enligt regeringen inte skäl att upphäva planbeslutet. Sammantaget kom regeringen fram till att det inte fanns inte skäl att ändra länsstyrelsens beslut och avslog därför överklagandena.
Fjorton klagande vände sig därefter till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, och ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. De hävdade bland annat att regeringen inte uppfattat att även samfällighetsföreningen kommit in med ett överklagande genom sin ordförande.
HFD konstaterar att det klart framgår att mannen hade undertecknat överklagandet i egenskap av ordförande för samfällighetsföreningen. Domstolen konstaterar också att regeringen trots detta prövat överklagandet på talan av klaganden för egen del och inte som företrädare för föreningen.
Eftersom det enligt HFD inte kan anses uppenbart att felet saknat betydelse för avgörandet, upphäver domstolen därför regeringens beslut och visar målet åter till regeringen för fortsatt handläggning.
Foto: Bertil Ericsson/Scanpix
