Pojken utdelade en örfil mot en jämnårig pojke.
Nu konstaterar en djupt oenig Högsta domstol att örfilen uppfyller lagens krav för en allvarlig kränkning, och den slagna pojken har rätt till kränkningsersättning.
Händelsen utspelades på en skolgård i södra Sverige, vid den skola där båda pojkarna var elever. Den femtonårige gärningsmannen dömdes av tingsrätten för ringa misshandel och påföljden bestämdes till dagsböter. Tingsrätten dömde också gärningsmannen att betala skadestånd i form av kränkningsersättning till den utsatta pojken. Domen överklagades, men Hovrätten beslutade att inte meddela prövningstillstånd.
Men Högsta Domstolen meddelade prövningstillstånd avseende frågan om den aktuella gärningen var att bedöma som en sådan allvarlig kränkning som innebär skadeståndsskyldighet enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.
– Flertalet våldsbrott anses medföra en allvarlig kränkning, men vid ringa fall av misshandel, krävs något ytterligare inslag av kränkning för att det ska anses vara fråga om en allvarlig kränkning, säger Svante O. Johansson, domare i Högsta domstolen i ett pressmeddelande.
Bevisvärderingen i migrationsmål
En återkommande kritik är att den svenska asylprövningen brister i djupet av analysen av situationen i andra länder och missar att göra en sammanvägd bedömning av de olika riskerna som en person löper vid en utvisning. I ett färskt avgörande från Europadomstolen, som gällde en utvisning till Afghanistan, upprepades den kritiken. Bevisvärderingen i migrationsmål måste bli bättre – menar Anna Rogalska Hedlund i sin analys av det senaste avgörandet mot Sverige.
Fler omständigheter ska vägas in
Bland annat ska det vid bedömningenvägas in om ett ringa brott sker under ”uppmärksammade former” eller ingått som ett led i flera kränkningar eller förödmjukelser av en person.
Högsta domstolen framhåller i det aktuella målet att den höjning av nivåerna av kränkningsersättning som skedde 2022 inte innebär att all våldsbrottslighet är att betrakta som sådana allvarliga kränkningar som ger rätt till skadestånd. Liksom tidigare måste det göras en allsidig bedömning av om kränkningen kan karakteriseras som allvarlig enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.
I det aktuella fallet hade gärningsmannen tidigare under dagen fysiskt angripit den utsatta pojken med knuffar och liknande samt att gärningsmannen var i överläge i förhållande till den utsatta pojken ansåg Högsta domstolen att misshandeln utgjorde en sådan allvarlig kränkning som avses i 2 kap. 3 § skadeståndslagen.
Två justitieråd är skiljaktiga och anser att den ringa misshandel som 15-åringen har dömts för inte är att bedöma som en sådan allvarlig kränkning som innebär skadeståndsskyldighet.
Bland annat, påpekar de, medförde våldet endast tillfällig lindrig smärta för offret och händelseförloppet var snabbt över.
