Två poliser åtalades i tingsrätten för vållande till annans död, alternativt tjänstefel, efter ett dödsfall i arresten i Luleå sommaren 2010.
En 37-årig man som polisen trott var narkotikapåverkad hade då avlidit i så kallad diabeteskoma efter att inte ha fått sin insulindos.
Tingsrätten ogillade åtalet om vållande till annans död, men dömde en av poliserna, en 32–årig polisassistent, för tjänstefel. En 63-årig polis som vid tillfället varit vakthavande befäl friades dock helt.
Domstolen konstaterade att befälet ringt ner till arresten efter att ha fått information om 37-åringens sjukdom och då sagt åt assistenten att väcka den intagne och fråga honom om hans medicinering. Polisassistenten uppfattade dock inte ordern som akut och det dröjde åtminstone en halvtimme innan 37-åringen tillfrågades, i samband med att befälet kom till arresten.
Tingsrätten ansåg att befälets ordval inte kunde tolkas på annat sätt än att ordern skulle utföras omgående och dömde därför assistenten till 80 dagsböter om 150 kronor.
Hovrätten konstaterar efter överklagande sambandet mellan assistentens underlåtenhet och dödsfallet är ”svagt eller möjligen obefintligt”. Ordern var vidare vagt formulerad och 37-åringen uppträdde på samma sätt som personer på tillnyktring i allmänhet uppträder.
Domstolen finner därför att tjänstefelet i fråga ska bedömas som ringa och ogillar därför åtalet i dess helhet.
Foto: Scanpix
