Grundregeln enligt polisförordningen är att ett stort antal beslut inom polisverksamheten ska föras upp till minst polisintendents nivå. Detta gäller till exempel beslut om hämtning av barn enligt föräldrabalken, avvisning eller överlämnande enligt utlänningslagen och avlägsnande av folksamlingar i samband med demonstrationer.
När Rättegångsbalken skrevs 1948 var utgångspunkten att alla förundersökningar skulle ledas av åklagare så snart det fanns en misstänkt gärningsman. Tio år senare genomfördes den lagändring som gäller än idag: Polisen fick rätt att leda förundersökningar, även med misstänkt gärningsman, om ärendet var av ”enkel beskaffenhet”. Därmed gavs polisen bland annat rätt att fatta beslut om tvångsmedelsanvändning och en rad andra känsliga frågor.
Rättegångsbalken ställer dock inte upp några krav på vem som får verka som FU-ledare inom polisen. Formellt är det polismyndigheten som inleder en förundersökning och enligt en allmän skrivning i polisförordningen är det upp till myndigheten – alltså i praktiken länspolismästaren och dennes stab av polischefer – att fördela arbetsuppgifterna utifrån de anställdas kvalifikationer.
Tema: POLISEN och JURIDIKEN
Poliser tränger undan juristerna på de högre tjänsterna – endast 44 procent har en jur kand
Toppchefer inom Säpo kunde inte åtalas för konstaterade brott – ”saknade relevant utbildning”
Rättsligt känsliga beslut ska normalt fattas på minst polisintendents nivå
”En brist att man får fatta kvalificerade juridiska beslut utan formella krav på juridisk kompetens”
”En jur kand borgar inte för att man är en bra chef – men det behövs fler akademiker inom polisen”
Justitieutskottet: Viktigt med juridiken men polisen måste få in annan kvalificerad kompetens
”Inte ens en doktorshatt i juridik kan ersätta den tysta kunskap som poliser förvärvar på fältet”
