Förvaltningsrätten i Stockholm kom fram till att skatteflyktslagen inte var tillämplig på ett skatteupplägg där bland andra fem advokater hade överfört vinstmedel från svenska bolag till peruanska bolag.
Medlen beskattades i Peru i enlighet med gällande skatteavtal med en skattesats på 4,1 procent istället för 57 procent vilket hade varit fallet om inkomsterna hade beskattats i Sverige.
Skatteverket överklagade förvaltningsrättens domar till Kammarrätten i Stockholm som nu konstaterar att inkomsterna kommer från en inkomstkälla i Sverige eftersom utdelningarna från de peruanska bolagen har sin grund i rörelsedrivande svenska bolag.
Vid en sammantagen bedömning av skatteavtalets lydelse kommer domstolen fram till att svensk beskattningsrätt föreligger. Det saknas därför skäl att pröva skatteflyktslagen.
Domstolen slår också fast att Skatteverkets framställan om att skatteflyktslagen ska tillämpas inte har gjorts förrän under eftertaxeringsperioden och att beskattning förutsätter att grund för eftertaxering föreligger.
Eftersom kammarrätten inte som första instans kan pröva eftertaxeringsgrunderna – och då tidsfristen för eftertaxering löpte ut vid utgången av år 2012 – kan målet inte heller återförvisas till Skatteverket. Skatteverkets överklagande avslås därför.
Kammarrätten kommer till samma slutsats i ett 30-tal liknande mål.
