Den idag 46-årige man åtalades vid Uppsala tingsrätt för att vid flera tillfällen mellan åren 1998 och 2008 ha förgripit sig sexuellt på sin då minderåriga dotter. Övergreppen började enligt dottern när hon var i sexårsåldern och höll på till hon var 17 år.
Hon berättade att pappan från det att hon var nio till dess att hon var 14 år gammal flera kvällar i veckan kom in till hennes rum för att be kvällsbön med henne och därefter förgrep sig på henne. Övergreppen skedde också vid andra tillfällen i hemmet och under resor med familjen.
46-åringen erkände flera av gärningarna men hävdade att övergreppen i själva verket skulle ha börjat år 2002 när flickan var elva år.
Tingsrätten kom fram till att pappan hade gjort sig skyldig till sexuella övergrepp mot sin dotter vid 14 tillfällen sedan 2002. Han fälldes för detta och brotten rubricerades som sexuellt ofredande, sexuellt utnyttjande av underårig, våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn.
Straffet bestämdes till tre och ett halvt års fängelse och han dömdes också att betala 230 000 kronor i skadestånd.
Svea hovrätt delade senare tingsrättens uppfattning och slog dessutom fast att pappan hade gjort sig skyldigt till ytterligare två fall av sexuellt utnyttjande av underårig respektive tre fall av sexuellt ofredande från det att dottern var nio år – alltså under den period som pappan nekar till övergrepp.
Hovrätten skärpte fängelsestraffet till fängelse i fyra år och höjde skadeståndet till 360 000 kronor.
Högsta domstolen ändrar nu – efter yrkande från Riksåklagaren – domen i den del som avser sexuella ofredanden.
De tre fall som hovrätten fällde mannen för gäller gärningar som enligt gärningsbeskrivningen kan ha inträffat senast i maj 2005. Mannen häktades dock först i november 2011 och den femåriga preskriptionstiden hade därmed löpt ut, konstaterar HD.
De två sexuella ofredanden som tingsrätten dömde pappan för var preskriberade sedan 2007 men överklagades aldrig. Mannen yrkade dock i sitt överklagande att påföljden skulle lindras vilket medförde att samtliga åtalspunkter omfattades.
Att tingsrätten dömt ut straff för preskriberade brott utgör resningsgrund vilket i sin tur är ett så kallat genombrottsrekvisit enligt rättegångsbalken. Skuldfrågan var därför i sin helhet uppe för prövning i hovrätten samtidigt som ett genombrottsrekvisit var uppfyllt.
Högsta domstolen konstaterar därför att Svea hovrätt ex officio – alltså på eget bevåg – borde ha lämnat åtalet utan bifall även i denna del.
Mannen frias därför helt när det gäller de gärningar som rubricerats som sexuellt ofredande. Trots detta anser dock HD att det saknas anledning att – som 46-åringen själv har krävt – lindra straffet. Det fyraåriga fängelsestraff som hovrätten dömde ut står därför fast.
Foto: Stefan Wahlberg
