Vid sin inspektion uppmärksammde justitieombudsmannen Lars Lindström förvaltningsrättens hantering av ett ombuds begäran om att vittnen skulle kallas i ett mål om insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. I målet hade partens ombud åberopat förhör med två personer för att styrka personens vårdbehov.
Domstolen underättade då ombudet om att man inte hade för avsikt att kalla några vittnen, att det var upp till ombudet att ta med sig dem som han vill ska vittna samt att förhandlingen kunde hållas även om vittnena inte kom.
I förvaltningsrättens yttrande till JO sägs att det inte är ovanligt att parterna uppmanas att själva kalla sina vittnen.
JO skriver:
”Rätten har enligt lagen en undantagslös skyldighet att kalla ett vittne skriftligen. I princip får det inte förekomma att rätten låter bli att kalla ett vittne och i stället lägger över ansvaret på parten. I undantagsfall kan det inträffa att en part åberopar ett vittne så nära inpå förhandlingen att det är praktiskt omöjligt för rätten att hinna utfärda en skriftlig vittneskallelse… I det nu aktuella fallet hade rätten gott om tid att utfärda skriftliga kallelser till vittnena.”
Enligt JO borde domstolen ha kallat vittnena i samband med att parterna kallades. Det var fel att låta bli att kalla dem och meddela ombudet, en dryg vecka efter att parterna kallats, att det var upp till honom att ta med sig sina vittnen.
Det var dessutom fel att påstå att förhandlingen kunde hållas även om vittnena inte kom.
