Det var VD:n för pensionsbolaget som JO-anmälde polisen i Gävle sedan en polisassistent hade ringt upp företagets kundtjänst och ställt frågor om deras affärer å en kunds vägnar.
VD:n ringde senare under dagen upp polismannen eftersom han ansåg att det var besynnerligt att polisen la sig i bolagets affärer. Frågan visade sig då handla om på vilket sätt bolaget ingick avtal med sina kunder.
Enligt VD:n hade polisen varit upprörd och sagt att bolaget bedrev ”bluffverksamhet” och att det inte fanns något bindande avtal med kunden. VD:n uppelvede situationen som mycket hotfull och att polisen använde sin ställning som påtryckningsmedel.
Pensionsbolaget kontaktade senare den kvinna som polisen sa sig ha agerat för och fick då reda på att hon inte hade gjort någon polisanmälan mot bolaget.
Polismannen skriver själv i sitt yttrande till JO att kunden kom in på polisstationen tillsammans med sin pappa och bad henne ”kolla upp” pensionsbolaget eftersom hon tidigare hade blivit lurad i ett liknande sammanhang.
Polismannen skriver:
”Jag gick då in på deras hemsida och försökte läsa mig fram och den såg seriös ut. Men i och med att jag skriver en hel del anmälningar inom bedrägerier och har med en del oseriösa företag att göra så beslöt jag mig för att ringa upp dem.”
Hon fick först tala med kundtjänst men blev senare uppringd av bolagets VD.
”Jag beskrev då mitt ärende att en kund till mig hade varit in och undrat och att jag skulle vara behjälplig henne. Jag frågade om de var ett seriöst företag och mannen blev upprörd och ifrågasatte varför jag ringde om jag ringde på privat väg eller som Polis, jag sade då naturligtvis som Polis som ville hjälpa allmänheten. Han sade då att jag visste inget om avtalsrätt, utan jag skulle göra mitt jobb i stället.”
”Han sade vidare att deras företag aldrig skickar ut information till kunder utan att hon har då ingått avtal per telefon. Detta ifrågasatte jag då om det verkligen var ett seriöst sätt att få kunder på, X var ju inte alls medveten om att hon hade ’ingått ett avtal’ med dem.”
Polismannen ansåg att detta handlade om en ”förstahandsåtgärd” där hon ville utreda om det fanns grund att upprätta en polisanmälan. Hon kan inte själv förstå att detta skulle vara fel:
”Jag har verkligen rannsakat mig själv och kan överhuvudtaget inte förstå om jag har gjort något fel? Jag hjälpte allmänheten med att ge service på en direkt fråga, är det fel så blir jag ju väldigt konfunderad. Låter obehagligt om man inte ska kunna ringa ett företag som säljer tjänster och ifrågasätta hur det har gått till då kunden inte tycks vara medveten om vad hon har ingått i för något och hon uppsöker då personligen Polisen tillsammans med sin far och ber om hjälp.”
Polisens chefer på Polismyndigheten i Gävle håller dock inte med henne utan skriver att man förtjänar kritik för det inträffade. Myndigheten konstaterar att detta handlar om åtgärder som har vidtagits innan ett beslut om att inleda en förundersökning har fattats och att sådana åtgärder endast får vidtas av poliser efter delegation från myndigheten – någonting som polismannen inte har.
Justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger konstaterar att det är tydligt att polismannen ”har gått väsentligt längre än vad som är godtagbart och rättsenligt”:
”Hon synes dels närmast ha gjort sig till ombud för X , dels ha vidtagit direkta brottsutredningsåtgärder… Det är således klarlagt såväl att hon vidtagit utredningsåtgärder utan erforderligt lagstöd som att hon agerat utanför sin befogenhet och i strid med grundlagens krav på opartiskhet”.
JO fortsätter:
”Polismannen har upplyst att det vore obehagligt om hon inte får ge service till allmänheten på det sätt som skett, och att hon inte kan förstå vad hon gjort för fel. Det är anmärkningsvärt att hon, som är polisman, ännu inte synes ha kommit till insikt om att hon agerat felaktigt.”
Både den enskilde polismannen och myndigheten får därför kritik från JO.
