Mannen dömdes till åtta års fängelse för försök till grovt narkotikabrott och försök till grov narkotikasmuggling. Hans invändningar mot rättegången går framförallt ut på två saker:
- Åklagaren har under rättegången undanhållit information om det som beskrivs som en ”nyckelfråga” för bevisningen – nämligen att det fanns en GPS monterad på den så kallade ensamseglarens båt. Enligt försvaret skulle koordinaterna ha kunnat bevisa att segelbåten inte var involverad i den narkotikaaffär som mannen är dömd för att ha varit delaktig i.
- Flera personer som försvaret har åberopat förhör med vid huvudförhandlingen – bland annat poliser vid Rikskriminalen – har avvisats av tingsrätten. I ett fall har tingsrätten överhuvudtaget inte fattat beslut om ett åberopat förhör.
När det först gäller frågan om GPS:en så förnekade alltså åklagarna under huvudförhandlingen att det skulle ha funnits någon sådan – eller i vart fall att man kände till att det skulle ha funnits någon sådan.
Sedan försvaret under rättegången konfronterade åklagaren med frågan om GPS så noterades följande i protokollet:
”Åklagaren uppger att man har ställt denna fråga till DEA (den federala amerikanska narkotikapolisen) via Kuten (kriminalunderrättelsetjänsten) och att man då har fått svaret ’nej’. Antagligen gavs svaret muntligt”.
En och en halv månad senare gjorde åklagaren dock en kovändning och medgav att de uppgifter som hon tidigare hade lämnat inte stämde. Av protokollet framgår:
”Åklagaren uppger att det… har blivit absolut nödvändigt att avslöja att det har funnits en GPS på Solero (segelbåten) vid den aktuella tidpunkten år 2009. Åtgärden ifråga var inte begärd av svensk myndighet, utan skedde med anledning av ett annat lands brottsutredning. Åklagaren fick veta detta i juli 2009. De fick samtidigt veta att det var absolut förbjudet att vidarebefordra denna information, vilket följer av lag… Åklagaren har numera tillstånd att ge vidare informationen om att den aktuella GPS:en har funnits på båten, men åklagaren får fortfarande inte avslöja vilket land som utfört åtgärden.”
Sedan Riksenheten för polismål inlett en förundersökning om händelsen förhördes en polis vid Rikskriminalen om GPS:en. I förhöret berättar polisen att det var den amerikanska federala narkotikapolisen DEA som hade placerat GPS:en ombord på båten, att hon själv fick fortlöpande information om var båten befann sig från DEA och att denna information vidarebefordrades till den svenska åklagaren.
Åklagaren har dock i tingsrätten sagt att hon aldrig har fått några sådana ”koordinater eller exakta positioner”.
I en skrivelse till Stockholms tingsrätt under rättegången skriver åklagaren dessutom om ett antal e-mail som hon har fått från ”företrädare för olika länder”:
”Det finns i detta material endast en uppgift om koordinatorer och den uppgiften avser förhållandena den 8 juli, vilket således är i tiden före den i målet kontroversiella perioden. Däremot kommenteras i e-postmeddelanden var Solero (segelbåten) i vissa skeden under tidsperioden har befunnit sig och hur båten har färdats. E-postmeddelandena omfattas emellertid, enligt det andra landets uppfattning, av internationell sekretess då landet ifråga har förutsatt att meddelandena inte ska offentliggöras. Mot bakgrund av detta har jag beslutat att de aktuella e-postmeddelandena omfattas av sekretess.”
Försvaret hävdar att uppgifter om och från GPS:en ”på ett synnerligen starkt sätt talar för att det saknas ett samband” mellan ”ensamseglaren” och en annan båt där narkotikaffären skulle ha gjorts upp – och att uppgifterna därmed skulle ha kunnat omkullkasta åklagarens påstående. Åklagaren hävdar å sin sida att informationen inte var relevant som bevisning överhuvudtaget – en uppfattning som senare delades av Stockholms tingsrätt i den fällande domen.
När det gäller de vittnesförhör som tingsrätten har avvisat så handlar det bland annat om så kallade under-cover-poliser från Rikskriminalen som genomförde en infiltrationsoperation i Barcelona.
Åklagarsidan ville inte gå med på dessa förhör med hänvisning till att det bland annat inte handlar om någon egentlig spaning utan om en infiltration som inte ens har haft siktet inställt på den nu dömde mannen (utan på huvdmannen som fick 18 års fängelse).
Försvaret har också åberopat vittnesförhör med polisöverintendenten och chefsjuristen vid Rikskriminalen Arne Andersson men också fått detta förhör avvisat.
Åklagarna hävdade att det ”är fullständigt uteslutet” att Arne Andersson – ”som är en av de högsta cheferna för Rikskriminalen”– skulle kunna lämna några uppgifter av värde. Försvaret hävdar dock att det var Arne Andersson som ledde operationen – någonting som också den polis som har förhörts av Riksenheten för polismål berättar i förhör.
Försvaret begärde också att få förhöra den kontaktperson vid Rikskriminalen som hade varit länken mellan svensk polis och amerikanska DEA – någonting som åklagarna ansåg obehövligt och som tingsrätten avvisade.
Av materialet från Riksenheten för polismål framgår att det var just den polis som i förhör där kunde berätta detaljerat om GPS:en och DEA som i själva verket var kontakpersonen.
Försvaret ville dessutom förhöra bland annat en person som under en period befann sig ombord på ”ensamseglarens” båt i Karibien. Idag är det ingen som kan reda klarhet i hur denna begäran egentligen hanterades av tingsrätten – någonting som enligt försvaret är så allvarligt i sig att det ”torde konstituera rättegångsfel”.
Efter det att dom fallit i Stockholms tingsrätt skriver rådmannen Sakari Alander vid Stockholms tingsrätt i ett mail till advokaten Johan Eriksson:
”Såvitt jag minns och såvitt jag kunnat se i akten har tingsrätten inte meddelat något explicit ställningstagande beträffande dessa åberopade vittnen.”
Dagens Juridik har förgäves sökt rådmannen Sakari Alander för en kommentar. Han har dock inte ringt tillbaka.
