Hyresvärden – som är en bostadsrättsförening – hävdade i hyresnämnden i Stockholm att en hyresgäst i 30-årsåldern inte hade behov av sin lägenhet i centrala Stockholm eftersom hon sammanbodde med en person på en annan adress.
Nämnden konstaterade att det inte var bevisat att kvinnan saknar behov av lägenheten vilket ledde till beslut om att hon skulle få behålla den.
Hyresvärden överklagade beslutet till Svea hovrätt.
Kvinnan hävdar att hon i och för sig till stor del bor tillsammans med sin pojkvän i hans lägenhet i en annan del av centrala Stockholm men att hon använder sin egen lägenhet för övernattning – främst vid tillfällen då hon kommer hem sent från arbetet. I genomsnitt sover hon där två nätter i veckan.
Hovrätten konstaterar att hennes uppgifter om sitt begränsade boende i lägenheten stöds av såväl av den övriga muntliga bevisningen som av utredningen i övrigt.
Denna består bland annat av en fastighetsförvaltare som har berättat att han besöker fastigheten ungefär varannan vecka, att det då ofta sitter kvar post i kvinnans brevlåda och att det aldrig är tänt i hennes lägenhet.
Grannen i lägenheten under kvinnan har vittnat om att han inte har sett henne i huset, att det aldrig är tänt i hennes lägenhet och att han uppfattat att lägenheten står tom. Av elfakturor som åberopats av hyresvärden framgår dessutom att hennes elförbrukning är mycket låg.
Hovrätten konstaterar att utgångspunkten för bedömning ska vara att hyresgästens besittningsskydd ”syftar till att skydda rätten till hyresgästens fasta bostad, hans eller hennes hem.”
Svea hovrätt ändrar därför hyresnämndens beslut. Enligt hovrättens mening är det nämligen utrett att kvinnan inte vistas i lägenheten i sådan utsträckning att den kan anses som hennes huvudsakliga hem och fasta bostad och att hon därmed inte har ett, i lagens mening, skyddsvärt intresse av den.
Hovrätten slår därmed fast att det inte är oskäligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör. Kvinnan medges en månads uppskov med avflyttning.
EMMA MARTINSSON
Foto: Scanpix
