Den 47-åriga kvinnan från södra Sverige ansökte om medlemskap i Sveriges advokatsamfund men nekades inträde av styrelsen med hänvisning till att hon inte hade styrkt sin lämplighet.
Kvinnan överklagade samfundets beslut till Högsta domstolen som nu avslår hennes överklagande.
Samfundets styrelse hävdade i HD att ”osedvanligt många” – 14 av det 40-tal referenter som yttrat sig – har kritiserat juristens sätt att utföra sina uppdrag på, hennes förhållningssätt till klienter, motparter och motpartsombud samt – i två fall – för brister i jävshanteringen.
HD refererar i sitt beslut till vad Advokatsamfundet har anfört:
”I vart fall nio av advokaterna har haft yrkeskontakt med X under de senaste fem åren. Den kritik som hänför sig till tidigare yrkeskontakter tar framför allt sikte på att hennes uttalanden inte alltid varit med sanningen överensstämmande. Även med beaktande av att X har varit verksam under många år i svåra ärenden med risk för konflikter är kritiken ovanligt omfattande, och den berör advokatetikens kärnvärden.”
”Varken det förhållandet att ingen av de 13 domstolar som yttrat sig har framfört någon kritik eller det som har uttalats i positiv riktning om X uppväger den kritik som har framförts mot henne.”
Juristen åberopade bland annat lagmannen för en tingsrätt som vittne i Högsta domstolen. Hon bemötte också själv den kritik som har riktats mot henne.
HD skriver:
”Hon har därvid lämnat godtagbara förklaringar till att hon vid ett par tillfällen ansökt om stämning utan att motparten dessförinnan har beretts skälig tid att ta ställning till vad hennes klient har fordrat. De anmärkningar som styrelsen har åberopat mot henne rörande bristande jävskontroll och ett klart olämpligt uttalande får sammantaget anses vara av mindre allvarlig beskaffenhet.”
”Kritiken mot X är i stora delar opreciserad och hon har anfört att den därmed inte låter sig bemötas på ett effektivt sätt. Detta får emellertid antas vara en faktor som samfundet har beaktat vid sin bedömning av hennes inträdesansökan och den kan inte anses utgöra någon avgörande brist i utredningen.”
Även om betydelsen av anmärkningarna minskar med tiden kan juristen för närvarande inte anses ha styrkt sin lämplighet att vinna inträde i samfundet, anser HD.
Enligt praxis bör samfundets beslut i lämplighetsfrågan, enligt HD, frångås endast om utredningen visar att de anmärkningar som beslutet har grundat sig på inte har den omfattning eller styrka som samfundet har utgått ifrån – eller om det annars stått klart att anmärkningarna inte kan tillmätas den betydelse som har skett vid samfundets prövning, eller om något annat särskilt förhållande föranleder det.
