Särskild utredare har varit Stefan Strömberg, tidigare rikspolischef, generaldirektör för Domstolsverket och numera lagman vid Göteborgs tingsrätt.
Utredningen föreslår omfattande förändringar i den svenska brottmålsprocessen och huvuddragen ser ut så här:
Hanteringen ska anpassas efter vad målet kräver
Enligt utredningen ska det finnas olika sätt att handlägga och avgöra brottmål på.
Åklagaren ska som huvudregel utfärda strafföreläggande vid bötesbrott. Handläggningen i domstol ska förenklas i de fall föreläggandet inte godkänns.
Erkända mål som rör relativt lindriga brott ska kunna avgöras i en skriftlig ordning om den åtalade erkänner gärningen inför rätten och godtar påföljden. Det handlar här om mål där åklagaren yrkar på villkorlig dom, skyddstillsyn eller straff som motsvarar max sex månaders fängelse.
Komplicerade och mer omfattande mål ska förberedas bättre – bland annat genom tidiga förberedelsesammanträden. Det ska också finnas större möjligheter att avgöra delar av ett mål var för sig.
Hovrättsprocessen ska tydligare inriktas på vad parterna vill ha prövat – bland annat genom ytterligare krav på överklagandets innehåll. Det ska göras en inledande granskning i alla mål (generellt krav på prövningstillstånd införs). Om det då står klart att målen är rätt handlagda och avgjorda i tingsrätten ska målen inte prövas vidare.
Fler mål ska avgöras av en domare i tingsrätt och vid behov ska tre juristdomare utan nämnd kunna döma i exempelvis stora mål. I hovrätten ska enbart juristdomare döma.
Domstolens och åklagarens roller ska bli tydligare
Domstolen ska inte självmant kunna hämta in utredning i skuldfrågan. Ansvaret för att utredningen i målet är tillräcklig för en fällande dom ska helt ligga på åklagaren.
Åklagaren ska också sätta den yttersta gränsen för hur strängt straff den tilltalade kan dömas till men åklagaren ska under rättegången kunna ändra yrkandet om påföljd. Domstolen ska dock inte kunna bestämma en strängare påföljd än åklagaren slutligen har begärt.
Målsäganden ska inte längre vid sidan av åklagaren få föra talan om brott (”biträda åtalet”). Om åklagaren avstår från att driva processen ska målsäganden däremot kunna göra det.
Åtgärder för att minska risken för inställda förhandlingar
Förenklad delgivning ska kunna användas mer. När en delgiven tilltalad inte kommer till huvudförhandlingen ska målet som huvudregel ändå kunna avgöras, om påföljden inte motsvarar mer än fängelse i sex månader.
Stödet till målsäganden ska förbättras
Polisens ansvar för att ge målsäganden stöd med att förbereda talan om enskilt anspråk ska göras tydligt. I vissa fall ska målsäganden även kunna få insyn i förundersökningen. En stödperson som följer med till rättegången ska kunna få ersättning.
Rättegången ska bli mer förutsebar för den enskilde
När ett åtal väcks ska den som åtalas för brott informeras om den påföljd som åklagaren yrkar på. Den som åtalas ska alltså inte bara få veta vilket brott som han eller hon anklagas för utan åklagaren ska också ange vad en fällande dom kan leda – även exempelvis skadeståndsansvar.
Även om den åtalade inte har en offentlig försvarare ska han eller hon ha rätt till viss kostnadsfri rådgivning av advokat för att bättre kunna förbereda sig inför rättegången. Det ska gälla i alla mål när åklagaren yrkar på mer än böter.
Foto: Anders Wiklund/Scanpix
