KRÖNIKA – av Tara Abdi, Head of Compliance Financial Crime, LFAB
Vem skulle vilja tvätta pengar i en försäkring egentligen? Tjänstepensioner löper väl ingen risk att ingå i större penningtvättsupplägg? Penningtvätt handlar väl bara om banker och snabba transaktioner, varför skulle tjänstepensioner vara intressanta för det ändamålet?
Detta är påståenden som ofta dyker upp i arbetet med att motverka finansiell brottslighet inom försäkringsbranschen. Påståendena talar för riskmedvetenheten och är något som måste byggas bort. Så länge riskmedvetenheten är låg, eller näst intill obefintlig, ökar de kriminellas förmåga att utnyttja våra verksamheter och varumärken för att upprätthålla legal fasad och för att begå brott någon annanstans.
Framgångsfaktorn i arbetet att motverka att en verksamhet utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism är förmågan att lyfta på blicken och titta på de olika perspektiven inom ramen för finansiell brottslighet. Finansinspektionen konstaterade i ett sanktionsbeslut nyligen att ”vid ekonomisk brottslighet, liksom vid annan brottslighet som begås för att uppnå ekonomisk vinst, är penningtvätt ofta en förutsättning för att dölja brottsvinster” (FI dnr 20-26363). Stirrar vi oss blint på ordet penningtvätt och terrorfinansiering så kommer vi inte särskilt långt i arbetet med att motverka att verksamheterna utnyttjas för brottsliga ändamål. Så vad händer när vi lyfter på blicken och breddar vårt spektrum? Jo, vi stöter på ord som människoexploatering, arbetslivskriminalitet, bedrägeri mm. Försök nu mappa in den verksamhet du arbetar inom i de begreppen. Hur kommer tjänstepensioner in i den här bilden (vi sparar på övriga försäkringslag till ett annat tillfälle för att undvika en roman)?
Tjänstepensioner är ett ypperligt verktyg för att upprätthålla legal fasad. Flera företag som är verksamma i branscher som generellt betraktas som hög risk för penningtvätt (byggbranschen är ett exempel av flera) behöver exv tjänstepensioner för sina anställda för att kunna vinna upphandlingar. Företag behöver tjänstepensioner tecknade för att utländsk arbetskraft ska få ett arbetstillstånd från migrationsverket. Tjänstepensionen blir här en förutsättning för att kunna ta sig vidare i olika typer utav processer eller för att upprätthålla legal fasad. Tänker vi steget längre och blandar in begreppet människoexploatering blir tjänstepensionen genast avlägsen. Eller? Visst kan utländsk arbetskraft utnyttjas för oegentligheter, något som ständigt konstateras av grävande journalister.
En fråga som dyker upp i utredningssammanhang när det kommer till avvikande kunder som har tjänstepensioner är också, existerar de anställda? Slå ihop den tanken med fenomenet skenanställda, skenäktenskap och utlånade identiteter. Tjänstepensionen är en möjliggörare för att brott begås någon annanstans, det är ett faktum. Genast blir tillhandahållare av tjänstepensioner en bricka i det viktiga spelet att upprätthålla legal fasad. Samtidigt ser vi att kriminella personer som via företag ägnar sig åt arbetslivskriminalitet, momsbedrägerier, narkotikasmuggling mm. tryggar sina framtida inkomster med höga månatliga inbetalningar. Kanske till och med också med större engångsbetalningar som ligger och drar av som ett överskott för månatliga premier.
Hur försvarar vi att ett bolag med tydliga målvakter i styrelsen eller ägandet ska få teckna tjänstepensioner för anställda som vi med säkerhet inte vet existerar? Samtidigt som vi har problem med människoexploatering inom vissa specifika branscher och vi vet att organiserad brottslighet använder sig av företag för att dölja brottsvinster.
Vid sidan av denna verklighet har tyvärr också lagstiftaren konstaterat att det näst intill saknas en risk för penningtvätt och finansiering av terrorism inom tjänstepensioner (prop. 2018/19:158 s 656–657). Resultatet av detta konstaterande är att tjänstepensionsföretag inte omfattas av det administrativa regelverket för att motverka penningtvätt. Tyck vad man vill om det men det i sig leder till att livförsäkringsföretagen och myndigheter lutar sig bakåt kring riskerna som är förknippade med tjänstepensioner – för det finns ju ingen risk, det har ju lagstiftaren sagt. Samtidigt tryggas kriminellas inkomster med svarta pengar i tjänstepensioner, pengar som växer över tid, pengar som till slut utbetalas med full legitimitet till yrkeskriminella. Detta samtidigt som en del medborgare som gjort rätt för sig hela livet är fattigpensionärer. Ganska skevt om du frågar mig.
Observera att tvätten i detta sammanhang inte är det viktigaste, även om brottsvinster döljs i tjänstepensioner för att trygga framtida inkomst. Här är aktiviteter och sammanhanget i stort viktigare än själva transaktionerna, i alla fall när vi pratar syfte människoexploatering. Penningtvätt handlar inte bara om kontantintensitet och snabba transaktioner. Det är ofta en verksamhet som strävar efter legitimitet, långsiktighet och välavvägda risker. Vad är mer legitimt och långsiktigt än en tjänstepension som är fredad från företagets ev utmätning vid konkurs och som dessutom tryggar den framtida inkomsten?
Det som är viktigt att ha med sig, utöver riskmedvetenheten, är att det råder väldiga problem i förhållande till off-boarding av tjänstepensioner, dvs avslut av affärsförbindelse. Orsaken till problemet grundar sig i annan lagstiftning, däribland inkomstskattelagen och försäkringsavtalslagen. Även omständigheterna kopplat till alla involverade parter, så som försäkrad och dennes rätt till framtida pension, komplicerar det ytterligare.
Riskmedvetenheten i området kan vi konstatera är låg. Vår förmåga att förstå varför en tjänstepension, likväl andra typer av försäkringar, är intressant inom ramen för penningtvättsupplägg är begränsad. Den låga tillsynsverksamheten inom sektorn leder också till att inget ljus har kastats över försäkringsbranschen. Vi har en nationell riskbedömning med mycket begränsad information om risken förknippat med försäkringsprodukter och vi har finansiella institut som har svårt att lägga pusslet kring modus, trender och försäkring för det är för långt ifrån vår verklighetsuppfattning. Försäkringsbranschen behöver bli bättre, tillsynsmyndigheten behöver bli bättre, brottsbekämpande myndigheter behöver bli bättre. Bättre på att förstå och erkänna riskerna kopplade till försäkringsbranschen, och kan man inte förstå bör man i alla fall kunna acceptera att det finns en risk som man inte kan förstå. Det riskbaserade regelverket kräver att verksamhetsutövarna har koll på sina risker och enbart legala tickboxar med argumentet ”låg risk” är långt ifrån tillräckligt. Är man inte medveten om sin risk så kan man inte heller arbeta riskbaserat.
Frågan försäkringsbolagen behöver ställa sig är: Vill vi agera möjliggörare för kriminella att begå brott någon annanstans med hjälp av våra produkter, tjänster och varumärken? Penningtvätt handlar om att ge legitimitet till brottsvinster. Vad är mer legitimt och långsiktigt än en tjänstepension som är fredad från företagets ev. utmätning vid konkurs och som dessutom tryggar den framtida inkomsten? Jag vill att vi ställer oss frågan vad en narkotikasmugglare med ett byggbolag som legal front ska med en tjänstepension till? Eller ett företag som ägnar sig åt momsbedrägerier och arbetslivskriminalitet? Företaget med tydliga målvakter i styrelsen och/eller ägandet? Vad är syftet med försäkringen då? Och vad står vi för risk utifrån brottslagstiftningsperspektivet när vi med vetskap, eller ovetskap, om detta potentiellt betalar ut till organiserad brottslighet?
Att risken förknippat med försäkringsverksamhet är näst intill obefintlig är något som måste arbetas bort för att få framgång i försäkringsbolagens arbete mot finansiell brottslighet. Vi måste börja våga prata om riskerna, vi måste våga prata om vår okunskap eller vår oförmåga att förstå riskerna. Har man inte börjat prata om riskerna ännu så har man inte förstått att det finns en risk heller. Och när riskerna hamnar på plats så kommer resultatet bli en effektiv riskbaserad tillämpning av lagstiftningen, där syftet med regelverket också uppfylls. Att motverka brott.
Tjänstepensionen är en möjliggörare för finansiell brottslighet, det är dags för ett uppvaknande inom sektorn, tillsynsmyndigheten och hos lagstiftaren.
