Enligt JO Cecilia Nordenfelt är huvudsyftet med den misstänktes rätt till försvarare under förhör ”att han inte på grund av bristande kännedom om utredningsförfarandet och den rättsliga regleringen ska komma i underläge mot polis och åklagare”.
Denna rättighet är ofta som viktigast under det första förhöret, skriver JO.
Lagen anger att en misstänkt som är under 18 år ska få en försvarare förordnad – om det inte är uppenbart att behov saknas.
Enligt JO skulle därför en försvarare ha varit med vid förhöret som hölls med 17-åringen – bland annat för att han var under 18 år och för att utredningen var komplicerad. Beslutet att inte ha en försvarare närvarande var enligt JO ”en brist som har äventyrat rättssäkerheten”.
17-åringen hade vid förhöret sagt att det kunde genomföras utan försvarare. JO anser dock att det ”primärt är förundersökningsledarens ansvar att se till att en misstänkts försvararrättigheter respekteras.” Detta ansvar gäller även förhörsledaren.
Det spelade alltså ingen roll om 17-åringen medgav att ett förhör kunde ske utan försvarare – särskilt i det här ärendet eftersom pojkens mamma hade önskemål om att en försvarare skulle närvara vid förhöret när polisen hämtade honom.
”Bedömningen om en försvarare ska förordnas kan inte enbart överlåtas på den misstänkte eller dennes vårdnadshavare. När utredningen leds av en åklagare ankommer det på honom eller henne att ta ställning till behovet av försvarare oavsett vilken inställning den misstänkte har”, skriver JO.
Åklagaren – som var förundersökningsledaren – och polisen får därför kritik för den bristfälliga hanteringen av pojkens försvararrättigheter.
I sitt svar till JO ansåg Polismyndigheten ”att omständigheterna i ärendet rent objektivt varit sådana att förhöret inte borde ha hållits innan en offentlig försvarare förordnats för pojken”.
Åklagarmyndigheten och åklagaren tyckte dock inte att det ”vid en samlad bedömning av omständigheterna” var fel av åklagaren att låta förhöret hållas innan en försvarare kunde förordnats.
JO riktar även kritik mot åklagarmyndigheten för att utredningen mot pojken inte hade handlagts med tillräcklig skyndsamhet.
Polisen får dessutom kritik för bristande kommunikation mellan förundersökningsledaren och förhörsledaren – förundersökningsledaren fick exempelvis ingen information om att pojkens mamma hade önskemål om en försvarare.
Foto: Scanpix
