Trots att mannen dömts för andra brott än det han urpsrungligen kom att misstänkas för ska han stå för delar av försvararnotan.
Det slår Högsta domstolen fast och konstater att ersättningsskyldigheten dock endast bör omfatta brottsmisstankar som har lett till en fällande dom.
Mannen anhöll som misstänkt för kvinnofridskränkning och fick en offentlig försvarare förordnad för sig. När åtalet väcktes avsåg misstankarna istället misshandel av normalgraden och ett fal av ringa misshandel. Han dömdes slutligen till dagsböter för två fall av ringa misshandel.
Tingsrätten beslutade att den offentlige försvararen skulle ersättas med knappt 34 000 kronor – och den dömde mannen förpliktades att betala 20 000 av dessa till staten.
Mannen överklagade beslutet om ersättningsskyldighet till hovrätten – men nekades prövning. Nu har Högsta domstolen prövat ärendet och beslutat att gå på tingsrättens linje.
Går på tingsrättens linje
I Högsta domstolen argumenterade mannen för att han inte skulle ha gått någon offentlig försvarare om han åtalats för de brott han dömdes för. Därför borde det, enligt mannen, finnas skäl att låta honom slippa betala för sin försvarare. Han anförde vidare att förhöret när han var anhållen hölls på jourtid, samt att han har haft tolk och att tolkningen lett till att såväl förhör som förhandling tog längre tid och inneburit högre kostnader.
HD konstaterar dock att mannen dömts för brotten och att utgångspunkten därmed är att han ska ersätta staten för försvararkostnaden. Att tingsrätten ändrat rubriceringen från misshandel till ringa misshandel i förhållande till den ena gärningen påverkar inte den bedömningen.
Högsta domstolen konstaterar dock att en tilltalads ersättningsskyldighet endast bör omfatta brottsmisstankar som har lett till en fällande dom. I detta fall bör nedsättningen göras med cirka en tredjedel, alltså till 20 000 kronor.
