För knappt 13 år sedan hittades en man knivmördad vid en vägkant i en Stockholmsförort.
Några månader senare frikändes en man i 35-årsåldern från åtalet om mord då bevisning inte ansågs hålla för en fällande dom.
Sedan dess har målet varit och vänt i såväl hovrätten som Högsta domstolen och nu, knappt 13 år senare, fastställer Svea hovrätt den friande domen.
Det var i januari 2011 som en 30-årig man hittades avliden vid en vägkant i en Stockholmsförort. Den rättsmedicinska undersökningen visade att han avlidit till följd av en stickskada i hjärtat.
Polisutredningen skulle visa att den avlidne 30-åringen innan mordet hade festat i flera dagar tillsammans med två kvinnor och en idag 46-årig man i en lägenhet. Den 46-årige mannen kom senare att åtalas för mord.
Frikändes från mordåtalet
Den åtalade mannen sade sig nästan helt sakna minnesbilder från festandet, men uppgav att han inte var kapabel att döda någon. Enligt kvinnorna var det dock endast han som hade kunnat knivskära mordoffret. De uppgav också att de hjälpt honom att frakta bort och dumpa kroppen.
Tingsrätten ansåg att den åtalade mannens uppgifter var mindre trovärdiga och konstaterade att han haft såväl blod som DNA från mordoffret på sina kläder. Uppgifter i ett telefonsamtal han haft med en vän tydde dessutom på att han mördat målsäganden. Sammantaget ansågs bevisningen dock inte räcka till för att slå fast att han var mördaren. Han frikändes därför från mordåtalet.
Överklagandena avslogs
Den friande domen kom att överklagas av åklagaren och mordoffrets anhöriga. Mannen saknade dock adress i Sverige och enligt Svea hovrätt fanns det hinder för huvudförhandling i hans fall. Mannen kunde inte delges och domstolen avslog också åklagarens häktningsyrkande eftersom han inte på sannolika skäl kunde anses misstänkt för mordet. Detta fick till följd att åklagaren under våren 2016 återkallade sitt överklagande – och målet skrevs av.
Mordoffrets anhöriga vidhöll samtidigt sitt överklagande och begärde anstånd till våren året därpå för att eftersöka mannen med hjälp av utländska myndigheter. Deras anståndsbegäran avslogs dock av hovrätten, som avvisade deras överklaganden.
Domstolen konstaterade att 46-åringen sökts vid upprepade tillfällen de senaste fem åren och att det inte fanns någon uppgift om var han kunde befinna sig. Några ytterligare åtgärder stod inte heller till buds och enligt hovrätten kunde svårigheterna med att delge 46-åringen inte anses vara av tillfällig eller övergående natur. Utsikten att 46-åringen skulle inställa sig till huvudförhandling var enligt hovrätten samtidigt mycket liten och möjligheten att framtvinga inställelse begränsad. Slutsatsen var därför att det framstod som utsiktslöst att få målet avgjort inom överskådlig tid. Även om det rörde sig om ett allvarligt brott ansåg hovrätten, med hänsyn till att bevisningen inte hållit för häktning ansåg hovrätten att rättegångshinder mot att pröva överklagandet skulle anses föreligga.
HD rev upp hovrättens beslut
Mordoffrets anhöriga gav sig dock inte – och överklagade hovrättens beslut till Högsta domstolen.
En enig Högsta domstol beslutade därefter att riva upp underinstansens beslut och återförvisa målet till hovrätten för fortsatt handläggning.
HD konstaterade att mycket talade för att någon delgivning aldrig skulle komma att ske, men framhöll att det handlar om ett mordåtal samt att det inte kunde anses uteslutet att framtida delgivningsförsök skulle kunna lyckas. Även om den åtalade mannen då skulle välja att utebli från förhandlingen ansåg HD att det faktum att en part undandrar sig lagföring inte bör medföra att en hovrätt avvisar ett överklagande.
Nu fastställs den friande domen
Nu, ytterligare sex år senare, har hovrätten prövat målet på nytt. Då i den tilltalades utevaro. Dagens Juridik har varit i kontakt med mannens försvarare som uppger att det till följd av ny HD-praxis nu gått att avgöra målet utan hans klients närvaro.
I en kortfattad dom skriver hovrätten att tingsrätten ”utförligt redogjort för den utredning som har lagts fram och hur tingsrätten har värderat denna”. Hovrätten delar helt tingsrättens bedömning av vad som är utrett och ansluter sig till slutsatsen att mannen mot bakgrund av utredningen inte kan anses skyldig till mordet.
Han frias alltså på nytt – och mordoffrets anhöriga nekas skadestånd.
