Utredningen konstaterar att straffsystemets trovärdighet urholkas om antalet straffbelagda gärningar ökar utan att rättsväsendet samtidigt tillförs ökade resurser, och att kriminalisering bör användas med försiktighet:
”En enskild som trots allt lagförs för en sådan förseelse kan med rätta uppfatta det som mycket orättvist om han eller hon blir bestraffad för ett beteende som annars regelmässigt får passera på grund av att det har prioriterats ner av rättsväsendet.”
Till de straffbestämmelser som kan komma att avkriminaliseras med hänvisning till att de inte uppfyller de kriterier utredningen ställt upp för kriminalisering hör tvegifte, förolämpning, uppvigling, arbetsmiljöbrott samt vissa bestämmelser om rättegångsförseelser.
Andra handlingar, som fylleribrott, överträdelser av plan- och byggregleringen, vissa parkeringsförseelser och underlåtenhet att hålla motorfordon försäkrade bör enligt utredningen avkriminaliseras med hänvisning till de resurser de tar i anspråk.
Utredningen föreslår också att straffbestämmelserna i lagen om skydd för beteckningen svenskt arkiv, lagen om skydd för vapen och andra officiella beteckningar och lagen om namn och bild i reklam ska ersättas med bestämmelser om vitesförbud eller rätt till ersättning.
I syfte att undvika dubbelkriminalisering föreslås att kriminalisering av lämnande av oriktiga uppgifter till myndigheter i första hand ska ske genom brottsbalkens bestämmelser om osant intygande och osann eller vårdslös försäkran.
Utredningen konstaterar vidare att det finns ett hundratal lagar med straffbestämmelser som aldrig tillämpas, och ungefär lika många som inte tillämpats under de senaste fem åren. Ett antal obsoleta lagar, så som förbudet mot utsläppande av bagge å samfälld betesmark och lagen om flottning i allmän flottled bör upphävas, menar utredningen.
Läs utredningen här:
Del 1
Del 2
Fredrik Svärd
fredrik.svard@dagensjuridik.se
Foto: Claudio Bresciani/Scanpix
