KRÖNIKA – av Nooshi Aknooni Ficks, advokat och grundare av Advokatfirman Aknooni Ficks som arbetat som affärsjurist men numera är specialiserad på brottmål och arbetar som försvarsadvokat, målsägandebiträde och särskild företrädare för barn.
Nyligen gavs jag möjligheten att gästa TV4 och Sveriges Radio för att prata om barn och ungas situation på häktena. Att få lyfta denna fråga och ge ett annat perspektiv kändes både viktigt och nödvändigt. För mig känns det viktigt att mjuka upp debatten och ge en bild avseende de häktades situation, framförallt nu när vi ser en rekordstor ökning av barn och ungdomar som är frihetsberövade.
Den pågående våldsvågen, straffskärpningar och en sänkning av gränsen för så kallad obligatorisk häktning har medfört att häktena idag är överbelagda. Men det innebär inte att vi ska acceptera att intagna tvingas dela celler, att de får sitta häktade i arrestceller eller att man som ungdom inte får sina 4 timmars isoleringsbrytande åtgärder som man är berättigad till enligt lag.
Sverige har länge mötts av omfattande kritik från olika människorättsorganisationer för våra långa häktningstider som sker under isolerade former. Isoleringen bryter snabbt ned en vuxen person och för en ungdom är detta betydligt mer påfrestande. Många häktade lider av svår ångest, suicidtankar och självskadebeteende.
Jag förstår att det här kan vara en svår krönika att ta till sig om man inte arbetar med humanjuridik. Särskilt mot bakgrund av hur vårt samhälle ser ut och de grova våldsbrott som vi har sett den senaste tiden. Att förklara för icke-jurister att det rör sig om personer som ännu inte är dömda för brott kan ibland vara en svår pedagogisk övning. Men vi måste ställa krav på att åtminstone aktörer inom rättsväsendet lyssnar på och tar till sig av de häktades perspektiv.
Vi får inte glömma att häktning endast är en utredningsåtgärd och att det rör sig om människor som är misstänkta för ett brott, dvs. ännu inte är dömda av en domstol. Dessa personer bör därför besitta ett starkt skydd mot frihetsinskränkningar. Många som suttit frihetsberövade under flera månader frikänns dessutom efter rättegången då det inte är ställt bortom rimligt tvivel att det gått till på det sättet som åklagaren påstår.
Att behandla barn och unga som ännu inte är dömda för ett brott under dessa isolerade former och inte uppfylla de lagkrav som uppställs eller följa Barnkonventionen är varken rättssäkert eller värdigt en rättsstat. Och när lagkraven på att bryta barns och ungas isolering inte kan upprätthållas pga överfulla häkten, borde vi inte försöka frigöra Kriminalvårdens resurser genom att erbjuda andra alternativ till häktning?
Nyligen försattes en person på fri fot av Södertörns tingsrätt eftersom domstolen ansåg att ett frihetsberövande i en polisarrest var mer ingripande än placering i en häktescell. Detta beslut ändrades förvisso av hovrätten, men borde inte domstolarna resonera på samma sätt som tingsrätten i större utsträckning? Det kan röra sig om de mål där straffvärdet inte är så högt eller i mål där den misstänkte inte kan påverka utredningen, exempelvis när man väntar in svaren från den tekniska undersökningen eller i fall där alla förhör redan har hållits? I dessa mål skulle det exempelvis kunna erbjudas fotboja, husarrest eller användning av tidiga förhör vid rättegången. Det måste också hittas andra insatser för att bryta barn och ungas isolering på häktena, exempelvis genom gruppträning, gemensamma promenader eller att samsittning ska tillåtas i större utsträckning.
När situationen på landets häkten är så pass ansträngd som den är idag ställs det därför ännu större krav på oss aktörer inom rättsväsendet att ta dessa brister på allvar och de bör tas i beaktande vid häktningsförhandlingen. Situationen är oacceptabel och vi måste säga ifrån, komma med andra lösningar och stå upp för de lagregler och rättsprinciper som finns i vårt land. Vi som kan lagen har också en skyldighet att se till att den efterlevs. Under rådande omständigheter på häktena är det än mer angeläget att domstolarna vågar ta ställning och verkligen ställer sig frågan om häktning faktiskt är en proportionerlig åtgärd.
