En kvinna och hennes nya sambo åtalades vid Solna tingsrätt för grov misshandel mot kvinnans tvåårige son. Pojkens hand ha skållats i varmt vatten så att han fått brännskador och vård hade sökts först dagen efter händelsen.
Mamman dömdes för grov misshandel till ett års fängelse eftersom hon inte direkt hade sökt vård när sonen hade brännskadades. Hon skulle även betala 30 000 kronor i skadestånd. Tingsrätten friade dock sambon.
Svea hovrättkom dock fram till att även sambon borde ha ingripit när pojken brännskadades – detta eftersom han bodde tillsammans med kvinnan och hennes son. Därför dömdes även sambon för grov misshandel till fängelse i ett år 30 000 kronor i skadestånd, varav 5 000 kronor solidariskt med kvinnan.
Mannen överklagade och menade att han dömts utan stöd i lag eftersom han bland annat inte var far till barnet eller vårdnadshavare och att någon skyldighet att se till att pojken fick vård därför inte skulle finnas.
Högsta domstolen konstaterar inledningsvis att misshandel är ett brott som kan begås genom underlåtenhet. Straffrättsligt ansvar kan dock endast komma i fråga om det finns en särskild anledning för den underlåtande att ingripa – en så kallade garantställning.
En vårdnadshavare befinner sig självklart i garantställning men även nära levnadsgemenskap kan innebära sådan ställning. Det krävs dock att personen kan sägas delta i och rent faktiskt ha inflytande över barnets omvårdnad och fostran.
HD konstaterar därefter att styvpappan hade bott med barnet i ungefär ett halvår före händelsen och att han hämtade honom på förskolan några dagar i veckan.
Sammantaget kommer HD fram till att utredningen inte visar att styvpappan hade en sådan nära relation till och en sådan ställning i förhållande till barnet att han deltog i och hade ett inflytande över hans omvårdnad och fostran. Styvpappan kan därför inte på grund av levnadsgemenskap anses ha fått en garantställning till pojken.
Eftersom mamman var hemma och var den som försökte trösta pojken kan styvpappan inte heller anses vara i garantställning genom att han uttryckligen eller underförstått hade tagit på sig ansvaret i den aktuella situationen. Underlåtenheten kan därmed inte grunda straffansvar.
HD friar därför styvpappan från misshandel, befriar honom från skadeståndsskyldigheten och bestämmer påföljden för övrig brottslighet till dagsböter, ett straff som ska anses helt verkställt.
Två justitieråd är skiljaktiga och menar att styvpappan i praktiken agerade som en förälder och att han hade en garantställning i förhållande till pojken. De vill därför fastställa hovrättens domslut.
