I november förra året väcktes Sveriges första åtal om folkmord mot en 54-årig man som misstänks för delaktighet i ett antal massakrer i Rwanda 1994.
Tingsrätten finner det visat att mannen medverkat vid flera av massakrerna och finner även att han haft en ledande roll på lägre nivå. Han anses ha medverkat till mord, försök till mord, anstiftan av mord samt människorov. Vidare finner tingsrätten att mannen personligen gjort sig skyldig till försök till mord genom att under flera massakrer skjuta mot folkmassor med ett automatvapen. Avseende vissa massakrer finner dock tingsrätten att bevisningen inte är tillräcklig för en fällande dom.
– En stor fråga i rättegången har varit om det förekommit någon form av otillbörlig påverkan i brottsutredningen från rwandiska myndigheter, säger rättens ordförande rådmannen Tomas Zander i ett pressmeddelande.
– Den åtalade och hans försvarsadvokater har påstått att den rwandiska regimen fabricerat utredningen och felaktigt anklagat den åtalade för delaktighet i folkmordet huvudsakligen på grund av att han är en intellektuell person som tillhör folkgruppen hutu. Enligt tingsrätten har det dock inte framkommit något konkret som gör att det funnits anledning att ifrågasätta brottsutredningen på detta sätt, fortsätter han.
Åklagarens bevisning i målet har i huvudsak bestått av muntliga uppgifter från brottsoffer och vittnen.
– Med hänsyn främst till den långa tid som gått sedan händelserna har det varit förenat med svårigheter att bedöma dels vittnenas trovärdighet, dels hur tillförlitliga de lämnade vittnesuppgifterna är, säger Tomas Zander och fortsätter;
– Här har tingsrätten tagit fasta på att människor har en förmåga att fokusera på centrala detaljer som utseende under väldigt allvarliga händelser med stark känslomässig påverkan samt att människor generellt sett är bättre på att minnas personer som är kända sedan tidigare jämfört med okända personer. Det har visat sig i målet att den åtalade varit känd för många av dem som vittnat under rättegången.
Enligt tingsrätten är det visat att syftet med de handlingar som den åtalade nu döms för har varit att förgöra folkgruppen tutsi helt eller delvis. Gärningarna har därför bedömts som folkmord. Sambandet mellan handlingarna och den nationella väpnade konflikten i Rwanda 1994 gör att dessa också utgjort svåra överträdelser mot reglerna i internationell humanitär rätt. Den åtalade döms därför även för grovt folkrättsbrott.
Straffvärdet för brottsligheten är så högt att straffet har bestämts till fängelse på livstid.
Tingsrätten har inte dömt ut något skadestånd till dem som utsatts för de brott som den åtalade nu döms för. Anledningen till det är att skadestånd har yrkats enligt svensk rätt men tingsrätten har ansett att rwandisk rätt bör tillämpas i skadeståndsdelen.
