Bakgrunden till händelsen var en promemoria som skickades från polisen till Försäkringskassan och som innehöll information om att en man som var efterlyst för grov stöld inte verkade bo på den adress där han var folkbokförd.
Eftersom mannen fick så kallad ”bosättningsbaserad” sjukersättning så inledde Försäkringskassan en utredning om var han egentligen bodde och hans ersättning drogs in. När mannen hörde av sig via telefon för att fråga varför han inte längre fick sin sjukersättning så kallades han till ett möte på Försäkringskassan i Eskilstuna.
Försäkringskassan lämnade uppgifter om tid och plats för mötet vidare till polisen som därför kunde finnas på plats och gripa honom när han kom.
Advokaten Ismo Salmi skriver i sin JO-anmälan att hans klient inte har vistats på sin folkbokföringsadress eftersom han varit vittne till grov brottslighet och därför var hotad till livet.
Enligt advokatens skrivelser till JO kallades mannen till mötet ”under förevändning att Försäkringskassan ville diskutera hans löpande ersättning. Försäkringskassan svarade undvikande på hans frågor om sammanträdets syfte.”
Ismo Salmi skriver också:
”Det är uppenbart att skälet till beslutet att inte betala ersättning till X var att Försäkringskassan ville delta i polismyndighetens spaningsverksamhet genom att tvinga X att infinna sig personligen vid Försäkringskassan så att han skulle kunna gripas.”
Efter gripandet konstaterade Försäkringskassan att mannen hade rätt till fortsatt sjukersättning.
Försäkringskassan skriver i sitt yttrande till JO att man anser sig ha haft fog för sin utredning av mannens boendeförhållande. för att dra in hans ersättning och för att kalla honom till mötet. Försäkringskassan anser också att man gjorde rätt när man lämnade information om mötet till polisen.
Stf JO Hans Ragnemalm konstaterar att de uppgifter som lämnades till polisen i och för sig omfattades av sekretess men att den så kallade generalklausulen i offentlighets- och sekretesslagen gav Försäkringskassan rätt att lämna uppgifterna. Enligt JO var det nämligen ”uppenbart att intresset av att klara upp de brott den försäkrade var misstänkt för hade företräde framför intresset att skydda hans integritet.”
JO kritiserar däremot Försäkringskassan för bristande dokumentation av kontakterna med polismyndigheten. JO skriver:
”Av utredningen i ärendet framgår att Försäkringskassan haft kontakt med polismyndigheten under ärendets gång. Det saknas emellertid dokumentation som visar när kontakten har skett och vad som har sagts. Därmed saknas även möjlighet att bedöma lämpligheten i eventuellt övrigt samarbete myndigheterna emellan. Försäkringskassan förtjänar kritik för den bristande dokumentationen.”
