En man från Vänersborg utsattes hösten 2012 för allvarlig brottslighet av sin granne och hennes två bröder. Mannen och grannen hade börjat umgås som vänner men han hade snart utsatts för påtryckningar och bland annat blivit tvingad att försöka råna en butik. Han hade också utsatts för sexuella övergrepp.
Mannen kallades i början av 2013 till huvudförhandling i tingsrätten i egenskap av målsägande. En dryg vecka före förhandlingen angreps han dock på gatan utanför sin bostad och knivhöggs upprepade gånger – bland annat i bröst och buk och med livshotande skador som följd.
Den 31-årige mannen, som är bekant både med den angripne mannen och med de tilltalade i det första brottmålet, åtalades vid Göteborgs tingsrätt.
Offret hade tidigare umgåtts med 31-åringen, men kunde inte peka ut honom eftersom angriparen hade varit maskerad. Han hade dock en känsla av att det var 31-åringen som hade försökt mörda honom och han kunde heller inte föreställa sig något annat motiv till gärningen än att hindra honom från att vittna, berättade han i förhör.
I avsaknad av utpekande tog tingsrätten fasta på att DNA från 31-åringen hade påträffats på den angripne mannens dunväst – ett plagg som han enligt vissa uppgifter hade börjat använda först efter att han slutat umgås med 31-åringen.
31-åringen hade inte velat prata med polisen under förundersökningen utan valde att lämna sina uppgifter först i samband med rättegången, vilket enligt tingsrätten försvagade hans trovärdighet.
Han sa sig ha alibi för gärningstillfället men ville inte berätta vem han hade umgåtts med. Han lämnade också alternativa förklaringar till hur hans DNA kunde ha hamnat på offrets dunväst – någonting som enligt tingsrätten framstod som efterhandskonstruktioner.
31-åringen dömdes därför av tingsrätten till till åtta års fängelse för mordförsök.
Hovrätten för västra Sverige konstaterar nu att 31-åringens uppgifter till stor del lämnats först i domstol, att de har varit vaga och inte har gått att kontrollera. Ord står dock mot ord i fråga om när dunvästen hade använts och rätten anser inte att 31-åringens berättelse kan lämnas utan avseende.
Det saknas uppgifter som styrker att västen inte har använts av offret under den tid då han umgicks med 31-åringen.
Hovrätten pekar också på 31-åringens egna uppgifter om att han metodiskt hade letat igenom offrets lägenhet i jakt på ett så kallat spelsystem.
Det finns heller ingen utredning om när i tiden DNA-spåret avsatts på dunvästen och den tekniska utredningen kan därför inte binda 31-åringen till brottet.
31-åringen frias därför av hovrätten för mordförsöket. Han döms dock till tre månaders fängelse för stöld och narkotikabrott.
