Ynglingen åtalades vid Luleå tingsrätt för våldtäkt mot barn.
Som bevisning åberopade åklagaren journalanteckningar och en rapport från Rättmedicinalverket där det framgick att läkare hade konstaterat att flickan var gravid i vecka 9 och att hon två dagar senare genomgick en abort. Av rapporten framgår att det med 99,999 procent sannolikhet var 17-åringen som var far till fostret.
Tingsrätten skrev i sin dom:
”Det har tydligt framkommit att det var fråga om ett helt ömsesidigt samlag; X (målsäganden) har uppenbarligen inte velat att Y (den tilltalade) skulle råka illa ut och har därför under förundersökningen hittat på en historia om att hon blivit våldtagen på en toalett vid Smedjan i Luleå. Att X gått med på samlaget av fri vilja är dock enbart en faktor i bedömningen om gärningen är att anse som mindre allvarlig, eftersom hennes medgivande måste ställas i relation till hennes ålder och förutsättningar att bedöma och ta ställning till situationen.”
Tingsrätten konstaterade därefter, med hänvisning till ett avgörande från Högsta domstolen, att det trots frivilligheten och trots att flickan hade varit tämligen nära sin trettonårsdag inte kunde bli fråga om att rubricera gärningen som annat sätt än just som våldtäkt mot barn.
17-åringen dömdes därför, med hänvisning till sin ålder, till villkorlig dom med 200 timmars samhällstjänst.
Domen överklagades till Hovrätten för övre Norrland som nu slår fast att det, trots ömsesidigheten, är uteslutet att rubricera brottet som sexuellt utnyttjande istället för våldtäkt. Hovrätten fastställer därför tingsrättens dom.
Foto: Scanpix
