De två kvinnorna vände sig till Mora tingsrätt och yrkade att ett testamente skulle ogiltigförklaras. Efter medgivande från deras motpart – också det en kvinna – förklarade domstolen testamentet ogiltigt.
Svaranden invände dock mot att betala kärandenas rättegångskostnader. Hon påpekade att hon sedan hon fått kännedom om kärandenas inställning hade förklarat sig villig att bortse från testamentets innehåll.
Tingsrätten konstaterar att huvudregeln är att den som förlorar en rättegång ska ersätta motpartens rättegångskostnader. Domstolen kommer dock, med hänvisning till Högsta domstolens praxis, fram till att en testamentstagares viljeförklaring som är riktad till motparten om att man avstår från anspråk på grund av testamentet, är bindande.
Enligt tingsrätten har svaranden i detta fall genom en sådan förklaring gjort ett bindande avstående.
Med hänvisning till bland annat detta kommer tingsrätten fram till att kärandena har inlett rättegången utan att svaranden gett anledning till det. Därmed ska vardera part stå sina rättegångskostnader.
Tingsrätten skriver i sina domskäl:
”Enligt tingsrättens bedömning har X (svaranden), genom att förklara att hon inte vidhåller testamentets giltighet, gjort ett avstående som får anses bindande. I vart fall borde kärandena, när de fick breven från X, sett till att eventuella oklarheter angående avståendet blev klarlagda. Kärandena hade därför inte lidit någon rättsförlust till följd av klanderfristen i 14 kap 5 § ärvdabalken om man avstått från att väcka talan. Mot denna bakgrund, då klanderfristen vid ett avstående inte börjar löpa och då tid fanns för att klarlägga eventuella oklarheter rörande avståendet, finner tingsrätten att kärandena inlett rättegången utan att svaranden gett anledning till det. Tingsrätten anser därför att vardera parten ska stå sina rättegångskostnader.”
Foto: Scanpix
