Pensionsspararen Daniel Edencrona mötte staten, genom JK, i Stockholms tingsrätt. Han menar att staten inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att motverka risken för obehöriga blankettfondbyten. Han fick nämligen hela sin premiepension flyttad till en av Falcon Funds-fonderna genom en förfalskad fondbytesblankett.
Staten anser dock att det inte finns något krav på att staten ska förhindra varje form av bedrägerier eller liknande vid fondbyten.
Pensionsspararen Daniel Edencrona mötte staten i Stockholms tingsrätt i veckan där han med hjälp av Centrum för Rättvisa kräver skadestånd av staten för att den inte gjort tillräckligt för att förhindra de bedrägerier som har drabbat honom i samband med den så kallade Falcon Funds-härvan.
Dagens Juridik var med i rättssalen under onsdagseftermiddagen då pläderingarna mot staten påbörjade.
Åhörarbänken i rättegångssalen i Stockholms tingsrätt var full. Det var många som ville följa processen mot staten om pensionspengarna. Enligt Centrum för rättvisa kan denna process ha betydelse för 7 000 pensionssparare.
Vid sidan av pensionsspararen Daniels Edencrona satt fyra ombud från Centrum för rättvisa och mittemot tre ombud som företrädde staten.
Inte vidtagit tillräckliga åtgärder
Ett huvudpåstående från Daniels Edencrona är att staten inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att motverka risken för obehöriga blankettfondbyten.
Daniel Edencrona fick nämligen hela sin premiepension flyttad till en av Falcon Funds-fonderna genom en förfalskad fondbytesblankett. Enligt Edecronas ombud saknades det kopieringsskydd på Pensionsmyndighetens blanketter och på så sätt kunde personerna bakom bedrägerierna flytta tusentals pensionssparares pengar utan att dessa visste om det. Pensionsmyndigheten kontrollerade inte heller signaturen på blanketten vilket innebar att samtliga fondbyten automatiskt godkändes, enligt Edecronas ombud.
Enligt ombuden har staten positiva skyldigheter att vidta rimliga åtgärder för att skydda pensionsspararens fordran på framtida pension.
Det som parterna inte är överens om är vad som utgjort förutsägbara risker och vad som utgjort rimliga åtgärder givet dessa risker och om det ålegat staten skyldigheter att vidta förebyggande åtgärder.
– Alltså, har det ålegat staten åtgärda säkerhetsbristerna innan pensionsmyndigheten genomförde det påbörjade fondbytet eller är det så att dessa säkerhetsbrister har kunnat läkas genom att staten tillhandahöll enskilda möjligheter till rättelse och att staten därefter har vidtagit ett antal åtgärder för att lindra konsekvenserna av brottsligheten, sade ombudet Erik Scherstén.
Skulle råda fri konkurrens
Han poängterade att detta är en central fråga i målet. När krävs det förebyggande åtgärder och när är det tillräckligt med reparativa åtgärder. Han konstaterade att svaret på detta inte är givet.
Han uppgav att det inte finns något fall som ger vägledning i detta fall. En förklaring till detta är att det svenska premiepensionssystemet är unikt. Det finns få exempel på länder som valt att utforma sina pensionssystem liknande som Sverige gjort. Det svenska premiepensionssystemet är även ”rättsligt sett” har en ”udda konstruktion” som hamnar i någon form av ”gråzon” mellan civilrätt och offentlig rätt, uppgav han.
Det är sedan slutet av 1990-talet som Sverige har ett system med premiepension, som innebär att 2,5 procent av en löntagares pensionsgrundande inkomst placeras i värdepappersfonder. Den enskilde kan på fondtorget, som tillhandahålls och administreras av Pensionsmyndigheten, välja vilka fonder som premiepensionspengarna ska placeras i.
Det skulle råda fri konkurrens. Marknaden skulle i allt väsentligt innehålla samma aktörer och fonder som på den privata fondmarknaden. Enligt ombudet finns det därför tydliga civilrättsliga inslag.
– Samtidigt finns det tydliga offentligrättsliga inslag. Systemet regleras genom socialförwsäkringsbalken och varje beslut om fondbyte betraktas som myndighetsutövning. Det är ingen marknad som enskilda av eget intresse och eget engagemang har sökt sig till själva på egen risk utan det är ett obligatoriskt fondsparande som omfattar alla som arbetar i Sverige. Är man inte nöjd, kan man inte välja bort den, egendomen är inlåst på den här marknaden, sade ombudet.
Sveriges system är unikt
Eftersom Sveriges system är unikt finns det ingen praxis från Europadomstolen men ombudet hänvisar under målet ändå till en del generella principer
Samtliga fall han presenterar gäller statens positiva skyldigheter att skydda egendom. I dessa fall är det inte staten som tagit egendom i anspråk utan det gäller statens skyldighet att skydda enskildas egendom från olika typer av yttre angrepp.
Ombudet medgav att pensionssparare har ett eget ansvar för sin premiepension – om man väljer att vara inaktiv kan det leda till en sämre avkastning eller en ekonomisk förlust.
– Däremot ska de inte behöva stå risken för val som de inte har gjort. I vart fall inte i den utsträckning som har fått ske inom premiepensionssystemet. Daniel Edencrona och andra pensionssparare har haft en legitim förväntan att premiepensionssystemet ska vara så pass robust att deras pengar inte så lättvindigt ska kunna flyttas runt utan deras kännedom så som har skett, sade ombudet Erik Scherstén.
– Det är ett legitimt krav på systemet, fortsatte han.
Han menade att de har haft en legitim förväntan på att Pensionsmyndigheten, och i förlängningen staten, ska agera på tydliga varningsflaggor ”och vidtar adekvata säkerhetsåtgärder vid den risken som föreligger”.
Daniel Edencrona yrkade att tingsrätten ska förplikta staten att till honom betala 20 000 kronor tillsammans med ränta på beloppet. Han yrkar även ersättning för sina rättegångskostnader.
Statens tur för plädering
Efter en paus var det statens ombuds tur för plädering.
Ombudet pekar på att intrånget äganderätten är en direkt följd av ett brott från en annan enskild. De krav som europadomstolen då ställer upp är att staten ska säkerställa att äganderätten är tillräckligt skyddad och att det finns lämpliga rättsmedel som utsätts för ett intrång att hävda sin rätt.
– Det som är speciellt med detta mål är att intrånget skedde i ett obligatoriskt system som staten hanterade. Käranden har rätt att det inte finns något mål i Europadomstolen som rör en exakt likadan situation. Däremot finns det ett avgörande som har väldigt många likheter med vårt mål, sade ombudet och hänvisar till målet.
Europadomstolen kom fram till att de förebyggande åtgärderna som staten var skyldig att tillhandahålla och upprätthålla var ett effektivt och tillförlitligt regelverk.
Viktigaste att ett regelverk finns
Ombudet uppger att statens skyldighet kan inte tolkas som att det skulle innefatta en skyldighet att regelverket skulle förhindra att någon bedräglig handling överhuvudtaget ska kunna begås. Det innefattade snarare ett krav att det fanns åtgärder tillgängliga att tillvarata dennes rätt när ett bedrägeri väl har inträffat. Det vill säga avhjälpande åtgärder.
– Det finns inget krav på att staten ska förhindra varje form av bedrägerier eller liknande vid fondbyten. Det viktigaste är dock at det finns ett regelverk som ser till att tillhandahålla avhjälpande åtgärder när ett bedrägeri eller liknande väl har skett vid ett fondbyte. Det här är anledningen till att staten anser att det är så viktigt att fokus för tingsrättens prövning ska ligga på de avhjälpande åtgärderna. Enligt staten följder detta av Europadomstolens praxis.
Vidare uppgav ombudet att statens uppfattning var att det har blivit än mer tydligt att staten inte kunde eller borde ha insett det som hände.
– Staten var medveten om att det fanns problem under 2010-talet på Fondtorget, men problemen var dock inte de som käranden påstår. Problemen var olika rådgivnings och förvaltningsbolag som hade anknytning till fondtorget. Problemen var bolag som utifrån aggressiv marknadsföring sålde in tjänster till pensionsspararna där kundnyttan för pensionsspararna kunde ifrågasättas. Dessa förvaltningsbolag flyttade vid ett och samma tillfälle en stor mängd sparare från en fond till en annan. De här massfond-bytena satte press på Pensionsmyndighetens system. Det var dessa som gav negativa effekter på fondbolagen.
Inget utbrett problem
Obehöriga fondbyten var inte ett utbrett problem på fondtorget, enligt statens ombud.
– Domstolen kan dra slutsatsen att det inte var ett utbrett problem med obehöriga fondbyten med pinkoder. Om det inte fanns ett utbrett problem kan det inte heller förväntas att det kommer uppstå ett sådant problem med blanketter när koderna väl tas bort. Pensionsmyndigheten kan därför inte ha insett att det helt plötsligt skulle börja begås brottsliga gärningar vid fondbyten med förfalskade namnunderskrifter.
Han uppger vidare att det enligt staten inte är att lägga en oskälig börda på den enskilde att förvänta sig att pensionsspararen påtalar ett felaktigt fondbyte när detta upptäcks.
– När domstolen har konstaterat att det varit möjligt för Daniel Enecrona att genom omprövningsinsitutet avhjälpa intrånget i hans äganderätt och det inte har gjort en oskälig börda att göra detta då menar staten att det är en förutsättning att Daniel Enecrona utnyttjar de möjligheterna för att åtgärda intrånget i äganderätten. Att det det ä först när dessa visat sig vara fruktlösa som det kan vara fråga om att underkänna statens reglering och en överträdelse.
Inte ligga staten till last
Han upprepade att statens ansvar när det gäller positiva skyldigheter är att tillhandahålla ett system om det enskilde sedan inte utnyttjar de möjligheter som finns så kan inte det ligga staten till last.
Ombudet pekar även på att staten har bedrivit omfattande utredningar mot Falcon Funds som har lett till att huvudmännen bakom fonderna dömts till långa fängelsestraff och att Pensionsmyndigheten har inlett en rad civilrättsliga processer för att återfå de medel som försvunnit.
Han noterade att det är pensionsspararna som i slutändan får pengar efter de civilrättsliga processerna.
– Nu ska domstolen ta ställning till om staten med det system som tillhandahållits genom förebyggande och de avhjälpande åtgärderna har åstadkommit en rimlig avvägning mellan det allmännas intresse och den enskildes rättigheter.
Staten anser inte att ett skadestånd ska betalas ut.
Dom kommer inom fem veckor.
