Brevväxlingen med Svea hovrätt har varit hård mellan kammaråklagare Karin Bergstrand och den 50-åriga kvinnans advokat Solveig Sörlien i frågan.
Den 50-åriga kvinnan dömdes av tingsrätten till fem och ett halvt års fängelse för häleri, penninghäleri och grovt bokföringsbrott kopplat till den grova narkotikabrottslighet som målet gäller.
Kvinnan skriver nu, genom sin advokat, till Svea hovrätt att det föreligger rättegångshinder om inte den spanska förundersökningen hämtas in och översätts. Enligt kvinnan är detta en förutsättning för att hennes rätt till partsinsyn ska kunna tillgodoses. Hon menar bland annat att materialet kan innehålla information som skulle kunna motbevisa vad den svenska åklagaren påstår.
Kvinnan understryker också att det finns en uppenbar risk för att hon kommer att dömas två gånger för samma gärningar – alltså i både Sverige och Spanien – om inte utredningarna sammanläggs.
Eftersom åklagarsidan har motsatt sig att hämta in den spanska utredningen självmant så begär kvinnan att hovrätten ska förelägga åklagaren att göra det. Advokat Solveig Sörlien skriver:
”Varken jag eller min huvudman X har orsakat det läge som nu råder. Det finns utredningsmaterial i två länder som berör ’samma brott’ och där båda utredningsledarna har haft, som åklagaren uttrycker det, tät kontakt”.
I en skrivelse till hovrätten motsätter sig dock kammaråklagare Karin Bergstrand att den spanska utredningen ska föras in i den svenska. Hon påpekar bland annat att gärningsbeskrivningen i åtalet är utformad på ett sätt som gör att detta inte behövs.
Samtidigt skriver hon i sitt svar till hovrätten att det har funnits både nära och regelbundna kontakter mellan svenska och spanska myndigheter när det gäller de båda förundersökningarna och att informationsutbytet har varit stort.
Karin Bergstrand skriver:
”I detta mål har undersökningarna skett genom att vi har haft tät kontakt med den spanske undersökningsdomaren… Vi har haft ett stort antal arbetsmöten där man bytt information och frågat varandra om uppgifter som varit önskvärda… Även svensk polis har haft direktkontakt med spansk polis och frågat om utredningsåtgärder”.
Karin Bergstrand anser dock inte att åklagarsidan genom detta har erhållit något ”informationsöverskott” i förhållande till försvararsidan.
Åklagaren övergår därefter till att redogöra för de praktiska konsekvenser som skulle följa om hovrätten skulle bifalla kvinnans begäran. Karin Bergstrand pekar bland annat på att den spanska utredningen består av 18 000 sidor – vilket enligt Rikskriminalens översättare skulle ta ”36 000 timmar, det vill säga 4 500 arbetsdagar, alltså 900 arbetsveckor för EN översättare”.
Om materialet skulle lämnas till en översättningsbyrå skulle det enligt åklagarens beräkningar kosta minst 13,5 miljoner kronor. Åklagarens uppfattning om den 50-åringa kvinnans motiv till sin begäran avslutar hennes skrivelse:
”Det framstår som ganska genomskinligt att det yttersta syftet är att försöka förhala och förhindra rättegången”.
I försvararsidans senaste skrivelse – som kom in till hovrätten i förrgår – bemöter advokat Solveig Sörlien åklagarens uppfattningar. Hon skriver bland annat att det bara är hon själv och hennes klient kan avgöra vilken information som kan vara till gagn för hennes försvar:
”I förevarande mål har hon utlämnats till vad en spansk undersökningsdomare och en svensk åklagare haft för uppfattning om relevansen i handlingar som X (kvinnan) inte har fått ta del av. Detta har hindrat hennes rätt till insyn och till en rättvis rättegång.”
När det gäller åklagarens uppgifter om vilka ekonomiska konsekvenser en översättning skulle få skriver advokaten att det är den svenska staten som ska tillgodose hennes klients rätt till en rättvis rättegång:
”X har självklart inte någon skyldighet att ta hänsyn till kostnader för översättning… Åklagarsidan har däremot en möjlighet att lägga ner förundersökningar och åtal då utredningar orsakar för stora kostnader.”
Hon angriper också åklagarens sätt att avfärda sin klients begäran på:
”X ska inte behöva utstå skrivningar där åklagaren skriver att hennes yttersta syfte är att försöka förhala och förhindra rättegången då hon påtalar sina rättigheter som hon har enligt lag”.
Foto: TT
