En advokatbyrå i Stockholmstrakten stämde en tidigare klient vid Hudiksvalls tingsrätt på grund av bristande betalning av löpande faktureringar.
Enligt advokatbyrån hade klienten fått ett tydligt underlag för debiteringen för de uppdrag som han hade initierat.
Klienten vitsordade i och för sig att han hade beställt uppdragen men ansåg inte att advokatbyråns arbete hade varit till någon nytta. Det hade även förekommit dubbelfakturering och ersättningen var under alla omständigheter oskäligt hög i förhållande till de faktiska resultat som hade åstadkommits, invände klienten.
Tingsrätten kommer nu fram till att det inte är bevisat att dubbelfakturering har förekommit och anser dessutom att det arbete som har debiterats från advokatbyrån har varit till nytta för klienten.
Det är däremot inte bevisat att klienten har accepterat en timkostnaden på 3 700 kronor – någonting som advokatbyrån hävdar.
Det debiterade arbetet har visserligen innefattat vissa mer avancerade moment som bland annat företagsvärdering men har till övervägande del varit mindre komplicerat och bestått av bland annat telefonsamtal och upprättande av handlingar.
Enligt tingsrätten kan ett så pass högt timarvode i och för sig vara skäligt när det handlar om kvalificerat juridiskt arbete.
Tingsrätten skriver:
”Det arvode som en advokat debiterar ska vara skäligt, vilket framgår av punkt 4.1.1. i Sveriges advokatsamfunds vägledande regler om god advokatsed. Denna regel ska inte uppfattas på sådant sätt att den utgör ett hinder mot en advokats frihet att med viss marginal bestämma sitt arvode. I nämnda regler punkt 4.1.2. exemplifieras vad som får beaktas vid bedömningen av vad som är skäligt arvode. Det kan vara vad som har avtalats med klienten, uppdragets omfattning, dess art, svårighetsgrad och betydelse, liksom advokatens skicklighet, arbetets resultat och andra sådana omständigheter.”
Byrån har dock inte kunnat bevisa att allt arbete har varit av sådan art och arvodet får därför anses som oskäligt. När det gäller frågan om hur avtalet om arvodet skulle ha ingåtts skriver tingsrätten:
”Enligt Advokatbyrån har överenskommelsen ingåtts vid ett telefonsamtal mellan Y (advokaten) och X den 18 november 2011. Av den anteckning som åberopats till stöd för förekomsten av en sådan överenskommelse, och som uppgivits ha upprättats av Y vid samtalet, framgår bl.a. nämnda datum och X namn samt följande text ’…Han kommer till Sthlm Telefonmöte kl 11.00 så ringer han 3 700 + moms sade Y all Y kostnad = ok’”. Tingsrätten finner att nämnda anteckning, som är otydlig i sin utformning, inte kan anses utgöra tillräcklig bevisning för att det av Advokatbyrån påstådda avtalet har ingåtts.”
Tingsrätten ålägger därför klienten, som dock avlidit efter huvudförhandlingen, att betala ett kapitalbelopp motsvarande 75 procent av det debiterade beloppet.
Foto: Stefan Wahlberg
