Högsta domstolen ska pröva huruvida en polsk man som dömts för bland annat grov kvinnofridskränkning ska utvisas eller inte.
Underinstanserna har gjort olika bedömningar i frågan om den äldre eller den nuvarande bestämmelsen avseende grov kvinnofridskränkning ska tillämpas i det aktuella fallet.
Mannen, som är i 40-årsåldern, åtalades för bland annat uppmaning till självmord, barnfridsbrott och grov kvinnofridskränkning som man lade elva gärningar till grund för.
Han dömdes i tingsrätten för barnfridsbrott, grov kvinnofridskränkning och uppmaning till självmord. Påföljden bestämdes till 1 år och 2 månaders fängelse.
Tingsrätten utvisade mannen
Tingsrätten tillämpade, med hänsyn till att påståendet om grov kvinnofridskränkning och även de bevisade gärningarna sträckte sig över brytpunkten för den nya lagen avseende grov kvinnofridskränkning, bestämmelsen i dess äldre lydelse. Därför dömdes mannen för uppmaning till självmord separat även om åklagaren sagt att även detta brott, vid en tillämpning av lagens nya lydelse skulle omfattas av påståendet om grov kvinnofridskränkning.
Tingsrätten ansåg att straffvärdet för brotten uppgick till ett år och två månaders fängelse och konstaterade att det fanns en stark presumtion för fängelse med hänsyn till den grova kvinnofridskränkningens karaktär. Detsamma gällde straffvärdet. Han dömdes därför i enlighet med straffvärdet och utvisades med ett återreseförbud om åtta år.
Annan bedömning av hovrätten
Hovrätten för Västra Sverige konstaterade att brottet uppmaning till självmord omfattas av straffansvaret i bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning. Hovrätten betonade att det i fall där en gärning, som i och för sig omfattas av bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning, har en strängare straffskala än detta brott, normalt finns skäl att döma särskilt för den gärningen. Hovrätten konstaterade att det i det här fallet rörde sig om en allvarlig gärning, men att dess straffskala inte var strängare än straffskalan för brottet grov kvinnofridskränkning. Hovrätten ansåg vidare att även denna gärning hade utgjort ett led i den upprepade kränkningen av målsägandens integritet. Det saknades därför anledning att döma särskilt för denna gärning.
När det gällde vilken lag som skulle tillämpas i fråga om kvinnofridskränkningen konstaterade hovrätten, i likhet med underinstansen, att gärningarna hade begåtts såväl i tiden före som efter straffskärpningen. Merparten av brottsligheten hade dock skett efter den 1 januari 2022 och vid en sammantagen bedömning skulle mannen därför dömas enligt den nya lagen. Straffet skärptes till 1,5 års fängelse – men utvisningsyrkandet upphävdes då mannen är EES-medborgare och brottet inte ansågs utgöra ett tillräckligt allvarligt hot mot samhället.
HD prövar
Efter att Riksåklagaren överklagat domen till HD står det nu klart att Högsta domstolen kommer att pröva målet.
I ett pressmeddelande skriver HD att frågan om förutsättningarna för utvisning vid den aktuella typen av brottslighet aktualiseras.
”Då gärningarna begåtts dels i tiden före, dels tiden efter, en höjning av straffminimum för grov kvinnofridskränkning aktualiseras även frågan om vilken lydelse av straffbestämmelsen som ska tillämpas och dess eventuella betydelse för straffvärdebedömningen”, skriver HD.
