Efter att en intagen på kriminalvårdsanstalten I Mariefred försökt ta sitt liv placerades han i isolering.
Anstalten ansåg att det var nödvändigt att ha kvar honom i isolering under en längre tid eftersom det kommit fram att han försökt ta sitt liv en gång tidigare och att han blivit dödshotad av andra intagna på anstalten.
Först ska klienten ha varit nöjd med att placeras i isolering. Personalen informerade honom om att han kunde få komma tillbaka till normalavdelningen efter att han lugnat ned sig. Men åtta veckor senare var klienten fortfarande isolerad. Han hade bedömts som frisk av en psykiatriker, men hade trots detta inte fått komma tillbaka till den tidigare avdelningen.
Klienten fick träna en timme per dag tillsammans med personal och två andra intagna men i övrigt var han helt isolerad och hade varken tillgång till TV, radio eller klocka på sitt rum.
Anstalten har under hela den period så klienten varit isolerad bevakat honom genom kameraövervakning.
Praxis när en klient uppvisat självskadebeteende är att klienten övervakas antingen genom att personalen tittar till personen minst fyra gånger i timmen eller genom ständig övervakning, till exempel genom en glasruta eller en öppen dörr. Syftet med bevakningen är att personalen snabbt ska kunna ingripa om klienten försöker skada sig själv.
Personalen ska genom övervakningen också ha regelbunden kontakt med klienten och observera om personen till exempel verkar upprörd, ledsen eller arg. Bara kameraövervakning är därför inte tillräckligt, men kan vara ett komplement till att personalen tittar till personen regelbundet.
När en klient övervakas genom kamera bör kameraskärmen enligt Kriminalvården finnas i direkt anslutning till rummet där klienten finns för att personal ska kunna ingripa om det behövs. Klienten ska alltid informeras om att kameraövervakning används.
På anstalten i Mariefred bevakas klienten ständigt genom att någon i personalen alltid övervakar den kameraskärm där bildupptagningen från kameran i hans rum visas. Men övervakningen sker i en annan byggnad än den som klienten befinner sig i, och för att komma dit måste man ta sig genom flera stängda och låsta dörrar och grindar.
Det innebär att personalen förmodligen inte kan ingripa i tid om klienten försöker skada sig själv. Därför anser Kriminalvården att syftet med bevakningen inte har varit att förhindra att klienten skadar sig, trots att anstalten övervakta personen dygnet runt.
Personalen på anstalten har enligt Kriminalvården dokumenterat i princip varje enskild rörelse som klienten gjort, men något försök att ta kontakt med klienten för att se hur personen mår har inte gjorts.
JO menar att kameraövervakning kan användas som enda övervakningsmetod bara om en klient inte utgör en direkt fara för sig själv.
Om det däremot finns en risk för att personen skadar sig själv ska övervakningen istället ske genom ständig tillsyn eller genom att man tittar till personen minst var femtonde minut. Den senare metoden kan då kompletteras med kameraövervakning.
JO anser att ständig tillsyn är en mycket ingripande och integritetskränkande åtgärd mot den intagne. Sådan tillsyn bör därför bara förekomma om det finns en överhängande risk för att personen skadar sig själv.
Fast syftet med övervakningen var att hindra klienten från att skada sig själv fanns ingen personal som direkt kunde ingripa, eftersom de befann sig i en annan byggnad. JO skriver att vid självmordsförsök kan någon eller några minuter utgöra skillnaden mellan liv och död och att det innebär att den övervakning anstalten använt riskerar att bli meningslös.
JO är därför mycket kritisk till att anstalten valt att använda kameraövervakning för att se till klienten.
Foto: TT
