Mannen meddelade under hösten 2008 VD:n för ett fastighetsbolag att en fastighet var till salu. I april 2010 köpte bolaget fastigheten.
Mannen stämde bolaget vid Stockholms tingsrätt eftersom han anser att de har ingått ett muntligt avtal om att han har rätt till förmedlingsprovision på 960 000 kronor. Fastighetens pris var 48 miljoner kronor och enligt mannen har han rätt till provision på två procent – någonting som parterna skulle ha ”tagit i hand” på i januari 2009.
Bolaget nekade till detta och menade att något avtal inte hade ingåtts. Någon rätt till provision kunde inte anses föreligga eftersom bolaget inte har köpt själva fastigheten utan det bolag som ägde fastigheten och eftersom man i ett senare skede själv förhandlat priset.
Stockholms tingsrätt konstaterade inledningsvis att mannen styrkt att ett avtal på två procents provision hade ingåtts med bolaget. Domstolen beaktade att parterna i februari eller mars 2009 fortfortfarande diskuterade säljarens pris på 50 miljoner kronor varvid det inte kunde anses styrkt att parterna hade ”tagit i hand” på det yrkade beloppet i januari 2009.
Tingsrätten konstaterade att köpet genomfördes först i april 2010 och att bolaget en tid dessförinnan hade tagit direkt kontakt med säljaren som uppgav att han och VD:n då förhandlade fram slutpriset.
Tingsrätten konstaterade att bolaget hade köpt fastigheten ett drygt år efter mannens tips, att detta skett till ett annat pris och genom ett förvärv av ett bolag. Enligt tingsrätten var det inte heller bevisat att mannen och bolaget hade haft några kontakter efter samtalet i februari eller mars 2009 varvid domstolen kom fram till att det inte förelåg något orsakssamband mellan att mannens anvisat fastigheten och bolagets förvärv.
Någon rätt till provisionsersättning förelåg därför inte.
Tingsrätten konstaterade dessutom att avtalet inte kunde anses reglera en rätt till ersättning vid bolagsförvärv varvid någon provision inte kunde utgå redan av denna anledning.
Mannen förlorade därför rättegången.
Han överklagade och Svea hovrätt kommer nu fram till att de ljudinspelningar som han åberopat till styrkande av att ett avtal skulle ha ingåtts inte bevisar att parterna tidigare kommit överens om en provision på två procent. Till skillnad från tingsrätten konstaterar alltså hovrätten att det inte ens är styrkt att något muntligt avtal skulle ha ingåtts.
Hovrätten skriver:
”X (mannen) har till stöd för sin talan bl.a. åberopat tre ljudinspelningar som han i efterhand har gjort vid samtal mellan honom och Y (bolagets företrädare). Mot bakgrund av hur inspelningarna har gått till bedömer hovrätten, i likhet med tingsrätten, att bevisvärdet av dessa är begränsat. Oavsett detta anser hovrätten att det som sägs vid samtalen inte på något sätt visar att parterna tidigare kommit överens om en provision om två procent. Visserligen nämns siffran upprepade gånger men detta sker i princip uteslutande av X som gång efter gång återkommer till den. Enligt hovrätten framkommer inte annat av det som Y säger på inspelningarna än att han vid diskussionerna under hösten 2008 möjligen kan ha sagt att en viss ersättning kunde betalas om det blev en bra affär.”
Hovrätten fastställer därmed tingsrättens domslut.
Foto: TT
