En 47-årig kvinna blev uppsagd från sin lägenhet på Södermalm i Stockholm eftersom värden menade att hon saknade behov av att bo där efterso hon bodde i Luleå. Kvinnan hade hyrt lägenheten sedan 2011.
Hyresnämnden konstaterade att kvinnan var folkbokförd i Luleå och fann att hon hade sin fasta bostad där. Lägenheten på Södermalm kunde inte heller anses utgöra ett nödvändigt bostadskomplement och nämnden biföll därför värdens yrkande om att kontrakten skulle upphöra.
Kvinnan överklagade då och anförde att hon sedan sommaren 2013 åter är bosatt och folkbokförd i lägenheten. Anledningen till att hon varit Luleå var enligt kvinnan att där hon genomgått en behandling för sin elallergi. Vidare bodde hon i lägenheten tillsammans med sin dotter som dock ofta arbetade på annan ort. Av bland annat ekonomiska skäl hade de valt att dela bostaden.
Värden menade att adressändringen endast skett för att kvinnan försökte få en bättre ställning i processen. Hovrätten konstaterar att det är kvinnan som har bevisbördan för att lägenheten är hennes fasta bostad.
Hovrätten konstaterar nu att kvinnan sagt upp hyresavtalet i Luleå och finner att hennes förklaring rörande behandling för elallergi är trovärdig. Sammantaget finner domstolen därför att värden inte styrkt sitt påstående om att kvinnan inte har sitt fasta boende i lägenheten. Hovrätten bifaller därför kvinnans överklagande och avslår hyresvärdens talan.
Foto: Scanpix
