Miljö- och klimatnämnden i Göteborgs Stad förbjöd i juli 2011 ett eventbolag att vid vite om 500 000 kronor bedriva evenemang på Ullevi som utsätter publiken för hörselskadliga ljudnivåer:
I beslutet angavs att de ljudnivåer som inte får överskridas redovisas i ”Socialstyrelsens allmänna råd om höga ljudnivåer, SOSFS 2005:7, uppmätta enligt SP INFO 2004:45, reviderad 2007”.
Eventbolaget hyrde Ullevi av ett annat bolag och upplät i sin tur arenan till externa arrangörer för konserter. Inför varje evenemang tecknades ett avtal med arrangören.
Sedan det under en Madonnakonsert i juli 2012 hade konstaterats att den högsta tillåtna ljudnivån hade överskridits ansökte nämnden om att bolaget skulle betala vite. Deras inställning framgår av mark- och miljödomstolens dom:
”Nämnden anser att tinnitus på grund av ett ljudtrauma är en allvarlig permanent personskada. Att utsätta ett mycket stort antal människor för risken att drabbas av en sådan skada har bland annat motiverat vitets storlek. Nämnden har gett in ett mätprotokoll från ljudmätningen den 4 juli 2012.”
Eventbolaget bestred dock yrkandet och hävdade bland annat att man inte var att betrakta som så kallad verksamhetsutövare enligt miljöbalken och att beslutet om vite från 2011 därför var ställt till fel bolag.
Mark- och miljödomstolen i Vänersborg bedömde att eventbolaget hade haft en sådan ställning i samband med konserten att bolaget – vid sidan av den externa arrangören – de facto hade varit att betrakta som verksamhetsutövare. Domstolen ansåg dock att eventbolaget hade saknat möjlighet att åtgärda de ljudnivåer som överskred det tillåtna under konserten eftersom bolaget inte hade haft kontroll över ljudanläggningen och inte heller stått i direktkontakt med ljudteknikern.
Mark- och miljödomstolen ansåg därmed att eventbolaget saknat faktisk och rättslig möjlighet att vidta de åtgärder som hade krävts för att följa vitesförbudet. Något vite skulle därför inte utdömas.
Fallet överklgade till högre instans – till Mark- och miljööverdomstolen – som nu konstaterar att eventbolaget självt har kunnat styra över vilka arrangörer som de tecknar avtal med och hur villkoren för evenemangen ska utformas. Domstolen anser därför att bolaget har haft ett bestämmande inflytande över vilka evenemang som skulle anordnas och hur evenemangen skulle genomföras. Bolaget har därmed haft en faktisk och rättslig möjlighet att påverka ljudnivåerna och därmed varit att betrakta som verksamhetsutövare.
Enligt domstolen har det ålegat eventbolaget att organisera verksamheten på Ullevi och ställa krav på den externa arrangören så att de i vitesföreläggandet angivna ljudnivåerna inte överskreds.
Att eventbolaget inte har haft direktkontakt med ljudteknikern under konserten innebär enligt Mark- och miljööverdomstolen inte att bolaget saknat faktisk möjlighet att följa föreläggandet.
Bolaget döms därför att betala 500 000 kronor i vite till staten.
Foto: TT
