En advokat från Stockholm hade förordnats som bodelningsförrättare mellan en man och en kvinna från Stockholmstrakten som hade varit gifta med varandra.
Bodelningen klandrades av båda parter vid Stockholms tingsrätt och målen har efter flera turer – bland annat en förlikning som förklarats ogiltig – fortfarande inte avgjorts.
I en faktura krävde advokaten kvinnan på ersättning för uppdraget med totalt 118 584 kronor, varav 84 000 kronor för arbete under 56 timmar med en timkostnad på 1 500 kronor, 10 867 kronor för utlägg som rörde kostnader för värderingar och 23 717 kronor för mervärdesskatt.
Det uppkom tvist mellan advokaten och kvinnan om den begärda ersättningens skälighet varvid advokaten stämde kvinnan. Vi en muntlig förberedelse förliktes man dock kring ett belopp på 70 497 kronor.
Kvinnans stämde därefter mannen vid Stockholms tingsrätt och begärde att han skulle betala hälften. Mannen höll dock inte med om detta och hävdade bland annat att kvinnan inte hade betalat någonting till advokaten utan att den betalning som i och för sig vitsordades hade avsett annat.
Mannens inställning i övrigt framgår av domen:
”Vidare bestrids betalningsskyldighet på den grunden att det är ett oskäligt högt arvode som A (advokaten) krävt och som överenskoms genom förlikningen. Ett skäligt arvode för en bodelning av aktuellt slag är 20 000‒22 000 kr inklusive mervärdesskatt. M (mannen) har inte kunnat påverka A:s och K:s (kvinnans) förlikningsuppgörelse och denna binder inte M. Utgångspunkten är därför att han inte är skyldig att betala mer än hälften av det som kan anses vara ett skäligt arvode till A.”
Mannen åberopade också det ”förslag till bodelning” som hans ombud hade skickat till kvinnan och menar att detta är ytterligare ett skäl till att han inte ska betala för bodelningen.
Av tingrättens dom framgår:
”K godtog då i allt väsentligt förlaget till bodelning och hade anmärkningar endast avseende någon mindre detalj. Vid denna tidpunkt var parterna sålunda i princip överens om bodelningen och bodelningsförrättaren borde då ha upprättat en bodelning på grundval av M:s förslag. Om han hade gjort detta hade som nämnts en skälig kostnad för bodelningen varit 20 000‒22 000 kr inklusive mervärdesskatt, dock att avdrag då ska göras på bodelningsförrättarens arvode för det arbete med bodelningen som i själva verket hade utförts av M . Eftersom M utförde arbetet med att göra en korrekt bodelning ska han inte svara för någon del av kostnaden för bodelningsförrättaren.”
Tingsrätten konstaterar nu att kvinnan genom bland annat kontoutdrag och betalningsbekräftelser har styrkt att hon har betalat beloppet. Tingsrätten konstaterar dessutom att utgångspunkten är att kostnaden ska delas lika mellan parterna om inte annat har bestämts samt att ersättningen som kvinnan betalat är skälig.
Tingsrätten skriver i sina domskäl:
”Det synes sålunda ha varit fråga om ett relativt arbetskrävande uppdrag för bodelningsförrättaren och detta intryck förstärks av innehållet i dennes arbetsredogörelse. Det ska också noteras att bodelningstvisten alltjämt pågår vid tingsrätten och detta snart åtta år efter det att bodelningsförrättaren förordnades och snart fem och ett halvt år efter det att bodelningshandlingen upprättades.”
När det gäller det ”förslag till bodelnin”g som mannen själv arbetat fram skriver tingsrätten:
”Tingsrätten finner att den omständigheten att M under sommaren 2006 upprättade ett förslag till bodelning vars huvuddelar parterna under någon tid må ha varit ense om saknar betydelse för prövningen av denna tvist.”
