En man som greps av polisen och togs till Kronobergshäktet efter ett lägenhetsbråk i februari förra året har anmält häktet till Justitieombudsmannen för personalens agerande i samband med att han kom dit.
Mannen skriver i anmälan att han misshandlades svårt vid bråket av en eller flera personer som ska ha hoppat och sparkat på hans mage. Misshandeln resulterade i kraftiga smärtor, inre blödningar och en söndertrasad bukspottskörtel.
När mannen kom till häktet ska han ha uppmärksammat personalen på sina skador och bett om att få träffa en läkare, vilket han nekades. Personalen ska enligt anmälan ha uppträtt väldigt nonchalant och ha sagt åt mannen att ”sluta larva sig”.
När mannen kallade på hjälp efter att ha kräkts i cellen ska en vårdare ha sagt ”vad fan, har du spytt på golvet, ditt svin?”
Personalen ska sedan ha sagt att han inte skulle få träffa någon läkare utan att det skulle komma en sjuksköterska någon gång under morgonen. När sjuksköterskan kom erbjöd hon honom bara smärtstillande medel.
När mannen till slut fick träffa en läkare var denna kritisk till den övriga personalens agerande. Läkaren såg till att mannen togs till sjukhus i ambulans och väl på sjukhuset konstaterades att mannens skador var livshotande och att han skulle ha avlidit om han inte fått vård i tid.
Ärendet överlämnades till Riksenheten för polismål som inledde en förundersökning om misstanke om tjänstefel. Drygt två månader senare lades dock utredningen ner i brist på bevis.
Kriminalvården skriver i ett yttrande att det saknas dokumentation om tidpunkten för transporten till sjukhuset och att häktet inte lagt upp någon sjukjournal för mannen. Man uppger också att det helt enkelt inte fanns någon läkare i tjänst vid häktet den aktuella dagen.
Personalen vid häktet ska ha hörts om händelsen men då ingen i personalen uppges komma ihåg mannen drar Kriminalvården slutsatsen att han inte behandlats illa.
Kriminalvården skriver:
”Kriminalvården har kunnat konstatera att X inte har varit i kontakt med någon av Kriminalvårdens läkare. All personal som tjänstgjorde under X:s vistelse i häktet Kronoberg har hörts med anledning av uppgifterna i anmälan. Ingen minns X eller det skeende som han beskriver. Kriminalvården är av uppfattningen att personalen definitivt skulle ha kommit ihåg ett skeende som det som X beskriver, trots att det förflutit avsevärd tid.
Mot bakgrund av att personalen vid häktet är väl förtrogna med gällande regelverk framstår det inte som sannolikt att X behandlats på det sätt som han gör gällande.
Efter genomförd utredning har det dock inte heller gått att vederlägga X:s påståenden. Kriminalvården bedömer att det inte går att med ytterligare utredning komma till klarhet i frågan.”
Mannen har kompletterat sin anmälan med handlingar från sjukhuset som visar att det tagit ungefär åtta timmar innan han fått träffa läkare. Kriminalvården har då yttrat sig igen och skriver att det faktiskt var polisen som haft ansvaret för att tillkalla läkare och att det är förklaringen till att det saknas dokumentation kring mannen.
Kriminalvården skriver också:
”I utredningen av ärendet har Kriminalvården inte funnit belägg för att X bemötts olämpligt av personalen vid häktet Kronoberg eller att han nekats den sjukvård som han har varit i behov av.”
Rikspolischefen Bengt Svenson menar dock att Kriminalvården visst har ansvaret för intagna i häktet. I ett yttrande skriver han:
”X var satt i arrest i häktet Kronoberg. Häktets lokaler tillhör Kriminalvården. Liksom Polismyndigheten i Stockholms län konstaterar Rikspolisstyrelsen att Kriminalvårdens ansvar för de intagna på häktet följer lag och att detta ansvar inte går att avtala bort.”
Chefs-JO Elisabet Fura håller till stor del med Bengt Svenson. Hon skriver att eftersom häktets lokaler tillhör Kriminalvården, är det Kriminalvården som har ansvar för de som är intagna i häktet, oavsett om dessa är häktade, anhållna eller gripna. JO ställer sig också kritisk till att det saknas dokumentation i fallet.
Samtidigt skriver hon att det framkommit att polisen ofta är de som tillkallar läkare när det inte finns någon vid häktet. För att det ska kunna göras måste polisen dock självklart ha uppmärksammats på att läkare behövs.
JO skriver att det måste klargöras hur ansvarsfördelningen mellan polismyndigheten och Kriminalvården ska se ut när det gäller intagna. JO är kritisk till att frågan om sjukvård inte varit tydligt reglerad.
Angående häktespersonalens agerande mot mannen skriver JO:
”Det är allvarligt när en intagen anser sig ha blivit utsatt för dåligt bemötande och förödmjukande behandling av personal inom Kriminalvården. Intagna har rätt att bli behandlade med aktning för sitt människovärde. X:s uppgifter om att häktespersonalen uttalat sig nedsättande mot honom och nonchalerat honom när han bett om att få träffa en läkare har varken bekräftats eller vederlagts genom utredningen.”
JO anser därför inte att det finns tillräcklig grund för att kritisera personalen för deras agerande.
Bristen på dokumentation måste dock åtgärdas anser JO – och att polisen och Kriminalvården förväntas utarbeta nya rutiner kring dokumentation om sjukvård för intagna.
Foto: TT
