Att använda sig av en surrogatmoder – alltså att en annan kvinna är den biologiska modern som bär barnet i sin mage – har blivit ett allt vanligare alternativ för ofrivilligt barnlösa som vill bli föräldrar, enligt Uppsala universitet. Trots det släpar svensk lagstiftning efter på området och det finns ingen reglering som varken tillåter eller förbjuder surrogatmoderskap.
Jane Stoll identifierar i sin avhandling de problem som kan uppstå kring surrogatarrangemang och ger förslag på alternativa lösningar när det gäller fastställandet av det rättsliga föräldraskapet.
Hon beskriver även hur Storbritannien och Israel reglerat motsvarande frågor.
– När det saknas uttrycklig reglering uppstår i många fall en osäkerhet rörande de berörda parternas familjerättsliga status, inte bara för de blivande föräldrarna, surrogatmodern och hennes partner, utan också och i synnerhet för barnet, säger Jane Stoll.
Utgångspunkt i avhandlingen är ett antagande om att det är bäst för barnet att ha rättsliga föräldrar vid födseln och att detta måste prioriteras framför de blivande föräldrarnas intresse av att bli föräldrar.
– Det måste vara tydligt vem som är förälder när barnet föds. Detta är något som endast kan uppnås genom en tydlig och klar lagreglering, säger Jane Stoll.
I avhandlingen diskuteras bland annat huruvida de befintliga nationella familjerättsliga reglerna skulle behöva förtydligas i samband med surrogatmoderskap.
Det kan till exempel bli nödvändigt att undanröja alla tvivel om att det är den kvinna som föder barnet som är barnets rättsliga mor även vid surrogatmoderskap.
Dessutom kan det behöva undersökas om adoption ska fortsätta vara det enda alternativet för överföring av det rättsliga föräldraskapet från surrogatmamman till mottagande förälder eller föräldrar.
Foto: TT
