”Visslarna har tystnat. Korruption fortsätter att vara ett omfattande problem i EU. De öppenhetsregler som finns räcker inte, tvärtom finns tecken på att tjänstemän vågar larma allt mindre. Nu måste Sverige föreslå att meddelarskydd av svensk modell införs också i EU”, skriver de i debattartikeln.
Debattörerna hävdar att EU saknar full kontroll över de 140 miljarder euro som årligen slussas ut via EU:s institutioner. För att komma till rätta med korruption bör en öppnare kultur uppmuntras och meddelarskydd införas, menar de.
Dessutom bör anställda skyddas mot repressalier vid såväl intern som extern whistleblowing.
Europeiska revisionsrättens rapport har nu 19 år i rad redovisat ”väsentliga fel” i utbetalningarna från EU:s budget, enligt debattörerna. Felaktiga utbetalningar kan innebära allt från misstag till fusk och korruption, men uppgifter om vad som är vad finns inte angivet i revisionsrapporten.
”En viktig väg för att komma till rätta med såväl misstag som korruptionen är visslarna, whistleblowers, alltså anställda som slår larm. Det är tjänstemännen som har insyn i hur pengarna hanteras och hur ärenden sköts i den offentligt finansierade verksamheten”, skriver de.
Enligt debattörerna finns dock risken att visslarna har tystnat efter att ett nytt regelverk införts.
”Enligt flera tjänstemän som vi har varit i kontakt med så ryktas det nu om att visslarna i EU har tystnat. Enligt detta rykte ska visslarna ha tystnat i samband med 2004 års reform av EU:s tjänsteföreskrifter. Detta är märkligt, med tanke på att det då skapades nya regler i syfte att just öka skyddet för visslare”, skriver de på DN Debatt.
En tjänsteman inom EU som misstänker bedrägeri eller korruption ska meddela en överordnad eller vända sig till EU:s antibedrägerienhet OLAF – alltså intern whistleblowing. Efter att en viss tid passerat får tjänstemannen gå vidare med uppgifterna till någon av ordförandena i EU:s fem stora institutioner.
En tjänsteman som agerar så ska vara skyddad från repressalier och bestraffningar. Men tjänstemän som larmar till utomstående, till exempel medierna, står utan skydd.
Av 31 fall av intern whistleblowing som rapporterades till OLAF under fyraårsperioden 2007 – 2011 ledde bara två fall till någon form av konsekvens, enligt debattörerna.
De pekar på att det inom EU finns en kultur av att värna om ryktet utåt och en stark lojalitetsprincip. Debattörerna tar till exempel upp en skrivelse från EU-kommissionen till personalen, där det betonas att det är en allra sista utväg att vända sig till någon av de andra EU-institutionerna med hänsyn till reglerna om diskretion och lojalitet.
Debattörerna argumenterar för att EU-kommissionen behöver skapa ett bättre skydd även för de tjänstemän som larmar externt, öppet och i eget namn, utan att behöva vara rädda för repressalier.
”Bara då kommer tjänstemännen kunna agera som demokratins väktare och omvärlden få en bättre insyn i EU:s hantering av våra gemensamma skattemedel.”
Dessutom, menar debattörerna, bör den svenska regeringen ta initiativ till att EU ska införa ett meddelarskydd för sina anställda.
”Sverige har i förhandlingar med andra länder ständigt fått förklara innebörden av det svenska meddelarskyddet som gäller för offentligt anställda som lämnar uppgifter för publicering. Det är dags att gå från att förklara och försvara till att föreslå att motsvarande regler införs inom EU:s institutioner.”
Slutligen anser de att rättigheten att larma om oegentligheter måste värnas.
”Det ska vara en rätt för alla att anonymt lämna uppgifter till medierna och förbjudet för myndigheterna att efterforska vem som larmat och vidta repressalier mot den som använt sin yttrandefrihet.”
Foto: TT
