En man som drev en enskild firma i Östergötland åtalatdes för bokföringsbrott och skattebrott.
Med anledning av Högsta domstolens ställningstagande i det så kallade ”ne bis in idem-målet” från juni 2013 – och eftersom mannen hade påförts skattetillägg för perioden – beslutade åklagaren att lägga ner åtalet för skattebrott. Åklagaren yrkade dock alltjämt att mannen skulle dömas till ansvar för bokföringsbrott.
Mannen medgav att han i och för sig uppsåtligen hade låtit bli att bokföra affärshändelser men yrkade att åtalet skulle avvisas eftersom han redan hade påförts, och betalat, skattetillägg.
Norrköpings tingsrätt beslutar nu, med anledning av att åklagaren valt att lägga ner åtalet för skattebrott, att skriva av målet i den delen.
När det gäller åtalet för bokföringsbrott pekar tingsrätten på att HD i ”ne bis in idem-målet” slagit fast att bokföringsbrott normalt sett inte träffas av ne bis in idem vid skattetillägg.
Enligt tingsrätten bör det då hållas i minnet att juridiska personer som är bokföringsskyldiga regelmässigt har ett antal olika intressenter utöver staten och att det därför finns ytterligare ett syfte med bokföringen – utöver att beskatta. Detta syfte utgörs av att redogöra för den juridiska personens ekonomi, till exempel för att en bank ska kunna bedöma kreditvärdigheten.
Med tanke på detta finns regelmässigt även ytterligare ett syfte bakom ett bokföringsbrott, nämligen att ge en falsk bild av den juridiska personens ekonomi. Detta syfte kan enligt tingsrätten inte finnas för en enskild näringsverksamhet i och med att den enskilde näringsidkarens privata ekonomi och näringsverksamhetsekonomi – sett ur ett balansräkningsperspektiv – inte rättsligt kan separeras.
Tingsrätten skriver dessutom att den som äger och driver en juridisk person också kan undandra medel från den juridiska personens ekonomi genom att underlåta att bokföra transaktioner som rätteligen skulle ha tillkommit den juridiska personen. Denna möjlighet har inte den som driver en enskild näringsverksamhet.
Enligt tingsrätten har mannen således inte – förutom möjligen av rent slarv – haft någon annan orsak till sitt bokföringsbrott än skatteundandragande. Bokföringsbrott kontra skattetillägg i enskild näringsverksamhet utgör därför något av en undantagssituation i jämförelse med det som HD uttalat i frågan.
Då tingsrätten även anser att det är väsentligen samma omständigheter i tid och rum som ligger till grund för åtalet för bokföringsbrott som tidigare föranlett skattetillägg för mannen avvisas även åtalet för bokföringsbrott.
Foto: TT
