DEBATT – av Magnus Norberg, Jurist
Domstolarna har en avgörande roll i att avgöra tvister både mellan enskilda och mellan enskilda och myndigheter och ses nog ofta som en symbol för ordning och reda. För att domstolens aktörer ska kunna fokusera på sakfrågan krävs att de administrativa delarna av domstolens verksamhet fungerar. I detta ingår bl.a. korrekt registrering av inkomna ärenden och handlingar, fungerande kommunicering under pågående handläggning och att domar och beslut skickas ut som de ska.
I min roll som ombud främst i mark- och miljödomstolarna är jag aktiv i relativt många mål. De senaste veckorna har dock mitt förtroende för domstolarnas administrativa förmåga försämrats och risken för rättsförluster eller andra problem p.g.a. hanteringen av mål har blivit tydlig. Jag ska ge tre exempel.
Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt (MÖD) meddelade i slutet av augusti dom i ett mål där jag var ombud för klaganden. Dagen efter läste jag i ett nyhetsbrev om en situation som verkade väldigt bekant. Efter att ha klickat vidare till domen fick jag med förvåning se att det var ”mitt” mål som hade avgjorts till vår fördel dagen före – utan att domen skickats till mig. Vid kontakt med domstolen fick jag svaret att domstolen förbisett att skicka domen enligt sina rutiner och bad om ursäkt för det inträffade. Hade den inte omnämnts i ett nyhetsbrev som jag dessutom läste kanske domen fortfarande hade varit okänd för oss.
Ett annat exempel är att jag i början av september efterfrågade ett dagboksblad från mark- och miljödomstolen i Östersund i ett pågående mål för att följa upp eventuella händelser. När jag fick det upptäckte jag att domstolen redan hade dömt i målet – två veckor tidigare. Domstolen hade missat att registrera min klient och mig i målhanteringssystemet och skickade istället bara domen till klaganden och beslutande myndighet. Detta trots att vi hade lämnat yttrande i målet precis som domstolen hade begärt. Domstolen bad om ursäkt för misstaget. Hade domen gått oss emot hade överklagandetiden hade kunnat löpa ut om jag inte hade kontrollerat eventuella händelser hos domstolen.
Det sista exemplet är att jag nu i september skulle kontrollera med MÖD vad som hänt efter ett överklagande som jag skickat till mark- och miljödomstolen i Umeå i juni månad. Något överklagande hade dock inte nått fram till MÖD och vid deras kontroll med underinstansen återfanns heller inget överklagande. Som tur var hade överklagandet skickats via e-post som jag sparat tillsammans med ett autosvar från domstolen om att ett mail med rubriken ”Överklagande (målnummer)” har tagits emot. MMD har efter detta påtalande med några månaders fördröjning översänt överklagandet till MÖD med konstaterande om att det inkommit i rätt tid och förklarat att de kommer att se över sina rutiner. Motpart i ärendet är turligt nog en myndighet och ingen enskild som i flera månader hade kunnat tro att domen vunnit laga kraft. I ett något annat scenario hade detta givetvis kunnat leda till betydande problem för enskilda.
Jag vill med detta lyfta betydelsen av fungerande handläggning och rutiner som efterföljs hos domstolarna. Turliga omständigheter gör att de misstag som skett här inte lett till allvarliga konsekvenser. Exakt vad som kan ha brustit i något eller några led i vart och ett av fallen har jag inte anledning att gå in på här. Syftet är inte att klandra några enskilda befattningshavare, utan lyfta att det är domstolarnas övergripande ansvar att se till att det finns rutiner, tekniska förutsättningar och en arbetsmiljö med förutsättningar att göra rätt för att kunna skipa rätt.
När jag själv arbetade på domstol hade en god kollega ett utmärkt talessätt: ”Förtroende är bra – kontroll är bättre”. Tyvärr verkar det som att domstolarnas handläggning i allt större utsträckning nu måste kontrolleras, men jag hoppas att domstolarna vidtar åtgärder för man ska kunna ha ett högt förtroende för domstolarnas verksamhet i alla avseenden.
