REPLIK – av Ulf Stenberg, chefsjurist, Villaägarnas Riksförbund
Mattias Schain och Erik Lundin bemöter min artikel på Dagens Juridik med att siffrorna för intäktsdelningen från vindkraft för småhusägares del ser betydligt bättre ut än i min artikel. Hur stor intäktsdelningen blir för en småhusägare beror på ett flertal faktorer som elpris, avstånd till vindkraftverken, stillestånd, antal störda grannfastigheter med mer mera. Det är förenat med vissa svårigheter att räkna på detta, bland annat till följd av att elpriset fluktuerar kraftigt. Siffrorna är dock egentligen inte vad som är intressant, utan principfrågorna.
Mattias Schain och Erik Lundin menar likaså att det idag inte finns så många planerade, men ännu inte uppförda vindkraftsparker, där takregeln för intäktsdelning aktiveras. Så må det vara, men om takregeln blir lagstiftning och det inte blir dyrare för vindkraftsbolagen att störa fler småhusägare när de väl har slagit i taket för intäktsdelning, är risken uppenbar att vindkraftsbolagen söker sig mot bebyggelse. Incitamentet blir tämligen starkt att bygga närmare bebyggelse, då intäktsdelningen aldrig kan kosta vindkraftsbolagen mer än 2 procent av elproduktionen. Samtidigt finns mycket att spara för vindkraftsbolagen på att kunna bygga närmare bebyggelse i form av lägre byggkostnader.
Vindkraft orsakar värdeminskning på närliggande fastigheter, vilket framgår av ett flertal forskningsstudier, däribland den undersökning som professorerna Mats Wilhelmsson och Hans Westlund vid KTH har gjort på uppdrag av Villaägarnas Riksförbund. Det rör sig om i genomsnitt 13,2 procent inom två kilometer från vindkraftverk. Intäktsdelning är att se som en slags skadestånd för det värdebortfall som vindkraftverk orsakar på närliggande fastigheter. Men takregeln gör samtidigt att skadeståndet i form av intäktsdelning kan komma att reduceras högst påtagligt för en småhusägare, om vindkraftsbolaget samtidigt orsakar andra småhusägare och fastighetsägare skada. Konsekvensen blir därför att vindkraftsbolag på ett planerat sätt kan orsaka värdeförluster för småhusägare, som de endast delvis behöver stå för. En sådan jämkningsregel känns märklig i skadeståndssammanhang, då den begränsar skadevållarens möjliga utgift till ett tak på 2 procent av elproduktionen, men samtidigt inte sätter något tak för hur stor skada som får vållas drabbade småhusägare. Förvisso kvarstår rätten för fastighetsägaren att väcka talan om skadestånd enligt 32 kapitlet miljöbalken, men till följd av rättegångskostnadsreglerna lär oerhört få ta risken med en sådan juridisk process.
Takregeln innebär i praktiken en positiv särbehandling av vindkraftsbolag. Andra branscher har inte motsvarande rabatter på att orsaka miljöskador. Villaägarnas Riksförbund anser att det enklaste vore att införa intäktsdelning, men att avstå från takregeln. Detta då den leder till ekonomisk ineffektivitet till följd av att vindkraftsbolag kan ta vinsterna av verksamheten samtidigt som de kan föra över stora delar av förlusterna på småhusägare och andra fastighetsägare.
