En 50-årig nyexaminerad jurist sökte jobbet som juniorassistent på advokatbyrån Mannheimer Swartling men anställningen gick till en 19-åring. Han stämde advokatbyrån på 200 000 kronor för åldersdiskriminering men förlorar i tingsrätten.
Den var den 19 juni 2021 som den 50-årige mannen sökte en tidsbegränsad anställning som juniorassistent på Mannheimer Swartling Advokatbyrås kontor i Göteborg. I platsannonsen angavs bland annat att Advokatbyrån eftersökte personer som tagit studenten från gymnasiet förra året eller som har tagit eller kommer att ta studenten inför sommaren. Den 28 juni 2021 fick han beskedet att han inte hade gått vidare i rekryteringsprocessen.
Efter detta har den 50-årige mannen yrkat att Mannheimer Swartling ska betala 200 000 kronor till honom, varav 100 000 kronor avser allmänt skadestånd i form av diskrimineringsersättning och 100 000 kronor avser ekonomiskt skadestånd. Det ekonomiska skadeståndet avser fem månadslöner som han skulle ha erhållit om han hade fått tjänsten.
Mannheimer Swartling har bestritt käromålet i dess helhet och har endast vitsordat 23 800 kronor i allmänt skadestånd som skäligt i och för sig.
Två avskedandedomar som förtjänar eftertanke
Kan anställdas privatekonomiska situation utgöra sakliga skäl för uppsägning, utgör en slagning på sitt barns far i kundhanteringssystemet ett förtroendeförbrukande agerande oavsett syfte – och vad innebär egentligen ett positivt resultat på drogtest? Tommy Iseskog ger sin syn på två färska avgöranden från Arbetsdomstolen, som kan kräva viss eftertanke för att inte missförstås eller övertolkas.
Person i gymnasieålder anställdes före
Den 50-årige mannen har pekat på att det var en person född 2002 som anställdes som vid anställningstillfället var cirka 18-19 år gammal.
”Han har således utsatts för direkt diskriminering eftersom en person i gymnasieålder anställdes i stället för honom, trots att han var kvalificerad för tjänsten. Anledningen till att han sorterades bort var hans ålder, inte det faktum att han inte lämnade in sina gymnasiebetyg”, har mannen uppgett.
Han har även pekat på att överkvalifikation är utifrån lagstiftningen inte ett giltigt skäl att neka honom anställningen.
Vidare har mannen bestridit advokatbyråns syfte med kriteriet, det vill säga att ge någon utan arbetslivserfarenhet möjlighet att få arbetslivserfarenhet genom tjänsten som juniorassistent.
”Det är inte objektivt godtagbart att ett privat företag enbart väljer ut assistenter i gymnasieålder. Det är heller inte nödvändigt att neka äldre anställning för att uppnå syftet att underlätta för dem som precis slutat gymnasiet att skaffa sig erfarenhet. Det finns en rad andra sätt för Advokatbyrån att hjälpa ungdomar till arbete”.
Lämnade aldrig in sina gymnasiebetyg
MSA har å sin sida uppgett att han inte har utsatts för direkt diskriminering då han inte befunnit sig i jämförbar situation som andra sökande då han inte lämnat in sina gymnasiebetyg. MSA uppgav innan dom att för det fall tingsrätten finner att 50-åringen har särbehandlats på grund av ålder har särbehandlingen haft ett berättigat syfte.
Advokatbyrån har uppgett att det krävs en gymnasieexamen med goda betyg för tjänsten men även en god IT-vana. Arbetslivserfarenhet och eftergymnasial utbildning var dock inte ett krav. Annonsen utformades mot bakgrund av att tjänsten var tidsbegränsad traineetjänst som var tänkt att vara en väg in i arbetslivet. Studenter eller de som nyss tagit en gymnasieexamen var mot denna bakgrund en naturlig målgrupp.
”Eftersom det är fråga om en tidsbegränsad anställning med låg lön och okvalificerade arbetsuppgifter är den anpassad för personer utan arbetslivserfarenhet. Att tjänsten syftar till att hjälpa personer att komma in på arbetsmarknaden motiverar också den låga lönen och att anställningen gäller för viss tid. Vidare ser Advokatbyrån tjänsten som en möjlighet att marknadsföra byrån mot juriststudenter”.
Advokatbyrån uppgav att 50-åringen inte gick vidare i rekryteringsprocessen eftersom han inte hade gett in sina gymnasiebetyg. Utöver avsaknaden av gymnasiebetyg ansåg Advokatbyrån att han var överkvalificerad, att han inte var i behov av stöd för att komma ut i arbetslivet, att hans ansökan inte gav ett gott helhetsintryck samt att han i övrigt inte var lämplig för tjänsten.
Hade andra syften än att bli anställd
Advokatbyrån pekar även på att 50-åringen inte sökt tjänsten som juniorassistent i syfte att bli anställd. Syftet med hans ansökan var att uppnå status som arbetssökande, för att sedan kunna begära diskrimineringsersättning. Han har berättat att han ”drivit flera mål mot tidigare arbetsgivare, och förlikts med gott resultat med flera”.
Han hade sökt tjänsten i syfte att visa att Advokatbyrån diskriminerar.
Tingsrätten skriver dock i domen att det inte framkommit något i domen som med tillräcklig styrka pekar på att 50-åringen inte har antagit ett erbjudande om anställning, om han hade fått det.
Advokatbyråns invändning att han enbart sökt tjänsten som juniorassistent för att erhålla status som arbetssökande godtas således inte. Hans ansökan om tjänsten hos Advokatbyrån innebär i stället att han ska anses vara en arbetssökande i diskrimineringslagens mening och omfattas av dess skydd i tillämpliga delar.
Långtgående ansvar att arbetssökande åberopar sina meriter
Tingsrätten pekar även på att det framgår av den skriftliga bevisningen att det i advokatbyråns platsannons angavs som obligatoriskt att det till ansökan skulle fogas gymnasiebetyg. Den 50-årige mannen gjorde ostridigt inte detta. Hans ansökan var således inte komplett när han sökte anställning hos Advokatbyrån. Han hade inte heller inkommit med sina gymnasiebetyg till Advokatbyrån vid tidpunkten för Advokatbyråns urvalsprocess.
Tingsrätten kommer fram till att det åläggs ett långtgående ansvar på den arbetssökande att själv åberopa sina meriter inför arbetsgivaren när denne söker ett arbete.
Den 50-årigen mannen har sammantaget inte varit i en jämförbar situation med personen som slutligen erbjöds anställning, varför hans talan inte kan bifallas på grunden att han utsatts för direkt diskriminering.
50-åringen ska ersätta Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB för rättegångskostnader med 80 000 kronor, avseende eget arbete.
