I en anmälan till JO skriver en man att han ansett sig ha behandlats orättvist under sin tid i häkte. Mannen informerades om att han av säkerhetsskäl skulle förflyttas till ett annat häkte.
I det nya häktet placerades han på säkerhetsavdelningen trots att han själv anser sig skötsam. Dessutom var han tvungen att bära handfängsel så fort han vistades utanför cellen. Fängslen gjorde det omöjligt för honom att motionera och försvårade vid dusch och promenad.
Kriminalvården å sin sida nekar till att mannen ska ha blivit felbehandlad. I ett yttrande uppger man att han flyttades eftersom man bedömde att han borde vistas i ett häkte med högre säkerhetsklass då han hade en historia av våld och hot mot personalen.
När det gäller handfängsel vid det nya häktet uppger Kriminalvården att personalen vid hans ankomst beslutade att det var nödvändigt att mannen hade fängsel på sig när han vistades utanför cellen på grund av ”omfattande våldshistorik”.
Vid tidpunkten var ingen av häktets promenadgårdsdörrar konstruerade med en så kallad fängsellucka – en konstruktion som krävs för att fängsel ska kunna tas av utan att äventyra de säkerhetsskäl som är orsaken till handfängslen. När häktets ledning uppmärksammade denna brist beställdes nya dörrar med sådana luckor, men det ska sedan ha tagit ett halvår innan de kom på plats.
Kriminalvården skriver att om fängsel inte hade kunnat användas på mannen när han vistades utanför sin cell så hade häktet bedömt att detta utgjort ett sådant skäl som lagligen innebär att en intagen inte behöver ges möjlighet att vistas utomhus varje dag. Eftersom mannen själv sagt att han hellre ville gå ut på promenad med handfängsel än att inte få möjlighet att vistas utomhus alls ansåg personalen att det var det bästa alternativet.
Chefs-JO Elisabeth Fura kritiserar nu häktets bedömning att avsaknaden av fängselluckor utgör ett skäl som skulle göra det möjligt att neka en intagen utomhusvistelse om han inte gått med på att bära handfängsel.
JO skriver:
”En intagen ska ges möjlighet att vistas utomhus minst en timme varje dag, om det inte finns synnerliga skäl mot det. Det förhållandet att lagstiftaren har angett att det krävs synnerliga skäl, för att undantaget ska vara tillämpligt, skickar en tydlig signal om att avsikten har varit att det enbart ska komma till användning i mycket begränsad omfattning.”
Hon anser inte heller att den bestämmelse som gör det möjligt att neka utevistelse i oförutsedda situationer kan tillämpas eftersom Kriminalvården borde ha kunnat förutse behovet för fängselluckor i ett säkerhetshäkte. JO uttalar dock ingen kritik mot häktet för detta, eftersom mannen trots allt hade möjlighet att vistas ute.
Foto: TT
