Tingsfiskalen ansåg att det varit förvaltningens uppgift att komma med ett förslag till vem som kunde utses. JO anser dock inte att det finns någon skyldighet för en förvaltning att komma med ett sådant förslag och påpekar att förordnandet av förvaltningschefen som god man skulle rubba förtroendet för nämndens tillsynsfunktion.
Det var Överförmyndarnämnden i Göteborg som JO-anmälde tingsrätten i Varberg.
Ärendet hade dragit ut på tiden eftersom rätten inte hade fått något förslag på vem som kunde utses till god man. Därför hade en av tingsfiskalerna skrivit i föreläggandena att chefen för överförmyndarförvaltningen kunde komma att utses om inte förvaltningen kom med ett annat förslag.
JO anser att det första av dessa förelägganden kunde tolkas som att tingsrätten skulle kunna förordna förvaltningschefen oberoende av om hon samtyckte till detta eller inte.
Dessutom hade det varit olämpligt att förordna förvaltningschefen som god man på grund av att det skulle rubba förtroendet för nämndens tillsynsfunktion.
Tingsfiskalen skriver i ett yttrande att han bedömer att rätten till god man är en rättighet och inte en förmån som utgår i den mån det finns resurser. Han skriver:
”Det fanns dock inte något förslag på god man. Skälet till detta var att överförmyndarförvaltningen vägrade att lämna förslag på god man.”
Han ansåg sig därför tvungen att hitta en lösning och genom att skriva att chefen för förvaltningen kunde komma att utses till god man hoppades han att förvaltningen slutligen skulle agera och komma med ett förslag på en annan person.
Justitieombudsmannen Lars Lindström skriver att tidigare chefs-JO bedömt att en överförmyndarförvaltning kan anses ha en laglig skyldighet att komma med förslag på goda män. Lars Lindström delar dock inte den uppfattningen. Han skriver:
”Det är alltså min uppfattning att tingsrätten, som lagstiftningen ser ut idag, inte kan kräva att överförmyndaren lämnar ett förslag på en lämplig god man. Mot bakgrund av det tidigare JO-uttalandet finner jag dock inte skäl att rikta någon kritik mot tingsfiskalen med anledning av hur han utformade sina förelägganden i detta avseende.”
Samtidigt anser JO att det varit fel av tingsfiskalen att föreslå att chefen för förvaltningen skulle kunna utses. JO skriver:
”Enligt svensk rätt krävs att den som ska utses till god man samtycker till att åta sig uppdraget. I tingsfiskalens första föreläggande står: ’Om inte förslag på god man inkommer inom nedan angiven tid kan chefen för Överförmyndarförvaltningen komma att förordnas som god man’. Föreläggandet kan enligt min mening tolkas som att tingsrätten skulle kunna förordna förvaltningschefen oberoende av om hon samtyckte till det.”
JO fortsätter:
”Chefen för överförmyndarförvaltningen är den som närmast svarar för nämndens tillsyn över gode män och nämnden kan uppdra åt henne att avgöra vissa grupper av ärenden. Att utse henne till god man skulle riskera att rubba förtroendet för nämndens tillsynsfunktion och vore inte lämpligt. ”
Tingsfiskalen får därför kritik för hur han utformat föreläggandena.
JO skriver också att situationen med hur goda män utses nu utreds, och att utredningen har föreslagit att det ska införas en lagstadgad skyldighet för överförmyndaren att lämna förslag på en lämplig god man eller förvaltare om det inte finns särskilda skäl mot detta.
