En nu 29-årig kvinna dömdes av Stockholms tingsrätt för bland annat misshandel, olaga förföljelse och olaga hot till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Svea hovrätt instämde därefter i tingsrättens val av påföljd och fastställde domen.
Högsta domstolen konstaterar nu inledningsvis att kvinnan har suttit häktad i cirka åtta månader och att tingsrätten slagit fast att brottslighetens straffvärde motsvarade åtta månaders fängelse.
HD skriver också att varken tingsrätten eller hovrätten, i domskälen, har tagit hänsyn till att kvinnan var psykiskt störd när hon begick brotten. Att så verkligen var fallet framgår däremot enligt HD av det rättspsykiatriska utlåtandet och HD påpekar att detta ska påverka straffvärdet i sänkande riktning.
HD kommer därför fram till att straffvärdet endast motsvarar sex månaders fängelse.
Kvinnan menar själv att hon inte lider av en allvarlig psykisk störning och hennes läkare påpekar att bedömningen inte är entydig eller självklar.
Enligt HD talar dock ”övervägande skäl” för att kvinnan lider av en allvarlig psykisk störning i lagens mening varvid reglerna som gäller vid val av påföljd för allvarligt psykiskt störda lagöverträdare ska tillämpas.
HD konstaterar därefter att förutsättningarna för särskild utskrivningsprövning inte är uppfyllda. Med hänsyn till de förbättringar som kvinnan har genomgått kommer HD fram till att det inte längre finns förutsättningar att övelämna kvinnan till rättspsykiatrisk vård överhuvudtaget.
Högsta domstolen skriver:
”X (kvinnan) har gjort sig skyldig till upprepad brottslighet med ett inte obetydligt straffvärde. Av den utredning som föreligger framgår att förutsättningarna för rättspsykiatrisk vård var uppfyllda när domstolarna dömde i målet. Däremot fanns det inte tillräckliga skäl för ett beslut om särskild utskrivningsprövning. Visserligen har det rört sig om flera brott. Återfallsrisken bedömdes också som medelhög i det rättspsykiatriska utlåtandet. Men vart och ett av brotten har varit av måttlig svårhetsgrad. Detta och brottens karaktär leder till slutsatsen att risken för att X skulle återfalla i brottslighet som är av allvarligt slag inte nådde upp till vad som krävs för beslut om särskild utskrivningsprövning.
Slutsatsen är att påföljden i X fall hade bort bestämmas till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning.”
Med hänsyn till den långa tid som kvinnan har varit häktad och undergått rättspsykiatrisk vård bör inte heller någon annan påföljd dömas ut enligt HD.
Foto: TT
