Den 59-årige mannen hade vänt sig till Södertörns tingsrätt och begärt en bodelningsförrättare skulle förordnas för att förrätta bodelningen mellan honom och en 62-årig kvinna.
Mannen hävdade bland annat att parterna hade haft ett samboförhållande fram till sommaren 2012.
Kvinnan bestred dock yrkandet och hävdade bland annat att hon och mannen aldrig hade haft något samboförhållande eller att det i vart fall hade upphört 1998 – således mer än ett år innan begäran gjordes.
Tingsrätten skrev:
”Det är utrett i ärendet att X (kvinnan) och Y (mannen) inledde ett förhållande under början av 1990-talet och att de då bodde i huset där han var mantalsskriven. De är överens om att det var fråga om ett intimt förhållande dem emellan och de är också överens om att de bodde ihop.”
Mannen flyttade därefter ut från huset men flyttade senare in igen. Det är otridigt att båda två bodde i huset fram till sommaren 2012 då huset såldes. Tingsrätten skrev:
”Trots att X och Y inte har några gemensamma barn och inte heller någon gång varit folkbokförda på samma adress anser tingsrätten att man – utifrån deras egna uppgifter om att de bott i samma hus under flera år – kan utgå ifrån att de varit att betrakta som sambor åtminstone under någon tid efter att han flyttade tillbaka till huset.”
Vittnen har dock berättat att de inte uppfattat mannen och kvinnan som ett ”par” utan att de helt enkelt bodde i samma hus, i olika rum, utan att någon gemensam ekonomi. Kvinnan och ett vittne har också hört hur mannen har fört ”intima telefonsamtal” med en kvinna som de uppfattat som hans flickvän.
Tingsrätten kom fram till att mannen och kvinnan verkar ha levt ”sida vid sida” och utan något egentligt samboskap – i vart fall inte det senaste året.
Mannens begäran om bodelningsförrättare hade därmed inkommit för sent och tingsrätten lämnade hans yrkande utan bifall. Han skulle även betala kvinnans rättegångskostnader med knappt 17 000 kronor.
Beslutet överklagades till Svea hovrätt som nu konstaterar att parterna bott tillsammans från slutet av 1991 till sommaren 2012 med ett kortare avbrott.
Hovrätten skriver dessutom att parterna under större delen av tiden har haft ett förhållande jämförligt med ett parförhållande och ekonomisk hushållsgemenskap.
Efter en samlad bedömning anser hovrätten att det är visat att samboförhållandet upphörde först sommaren 2012 och går därför på mannens linje. Kvinnan ska även betala mannens rättegångskostnader i hovrätten med drygt 53 000 kronor.
Hovrätten skriver:
”1987 års lag innehöll inte någon uttrycklig regel som angav när ett samboförhållande ska anses ha upphört. Det har beträffande tillämpningen av 1987 års lag gjorts gällande att de faktiska omständigheterna successivt kan upphöra till den grad att samboförhållandet till sist anses upplöst. Det har emellertid inte ansetts vara tillräckligt för att ett samboförhållande ska anses vara upplöst, att exempelvis det sexuella samlivet upphört medan övrig gemenskap fortfarande består.”
Hovrätten fortsätter:
”Som tingsrätten har konstaterat är parterna överens om att de haft ett sexuellt samliv före avbrottet år 1998 och under åtminstone någon tid efter avbrottet. Hovrätten anser att det av utredningen vidare framgår bl.a. att parterna även därefter, under 2000-talet, gjort resor tillsammans och att de under dessa resor delat rum, att gemensamma bekanta till parterna uppfattat att partema fram till år 2012 varit ett kärlekspar, att parterna under de senare åren av den tid de bott tillsammans måhända inte haft ett gemensamt sovrum eller ett aktivt sexuellt samliv men att Y (mannen) så sent som år 2008 friat till X (kvinnan).”
Foto: TT
