En man JO-anmälde Arbete och välfärdsförvaltningen i Kristianstads kommun i samband med en så kallad vårdnads-, boende- och umgängesutredning.
Utredningen gällde mannens umgänge med sin dotter och utfördes av Prisma familjecenter på uppdrag av förvaltningen.
Prisma genomförde videofilmade så kallade samspelsutredningar av föräldrarnas relationer till dottern.
I JO-anmälan skriver pappan att han utan resultat protesterat mot att videoinspelningarna skulle förstöras omedelbart efter det att utredarna dragit sina slutsatser av materialet.
Pappan skriver att han under den tid som utredningen och videofilmningarna pågick yrkade hos tingsrätten att videofilmerna skulle bevaras och kunna ställas till hans förfogande senare. Tingsrätten ska då ha avslagit yrkandet dels eftersom socialtjänsten hävdade att videoinspelningarna utgjorde minnesanteckningar som inte behövde arkiveras, dels eftersom han själv kunde begära ut materialet direkt från socialtjänsten.
När pappan sedan begärde ut videofilmer från förvaltningen fick han avslag med motiveringen att materialet inte var en handling enligt tryckfrihetsförordningen, utan arbetsmaterial som förstörts när uppgifterna i materialet tillförts bedömningen.
Pappan hävdade att socialtjänsten genom att förstöra videoinspelningarna medvetet brutit mot förvaltningslagen och arkivlagen. Han uppgav också att det var ett brott mot socialtjänstens dokumentationsskyldighet att förstöra ljud- och filmupptagningar som utgör det huvudsakliga underlaget för slutsatser, bedömningar och yttranden till domstol.
Arbete- och välfärdsnämnden skriver i ett yttrande att det är riktigt att en samspelsbedömning ägt rum. Familjerättssekreterarna ska utifrån ärendets komplexitet bedömt att en sådan borde erbjudas, eftersom det har funnits en lång och allvarlig konflikt mellan föräldrarna, dottern har varit omhändertagen enligt Lagen om vård av unga (LVU) och föräldrarna har psykiska funktionshinder.
Föräldrarna ska ha informerats om hur bedömningen genomförs och de har haft möjlighet att tacka nej. Pappan ska i förväg ha informerats om att videofilmerna skulle förstöras när den skriftliga bedömningen färdigställts, något som nu har gjorts. Nämnden hänvisar till att videofilmerna var arbetsmaterial.
Nämnden hävdar att pappan som part har fått ta del av det material som finns i ärendet.
Justitieombudsmannen Lilian Wikström skriver i sin bedömning att det inte finns något formellt hinder mot att socialtjänsten inom ramen för en utredning om vårdnad videofilmar samspelet mellan barn och föräldrar. Frågan är istället hur sådana videoinspelningar ska hanteras.
JO anser att myndigheten omfattas av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen, offentlighets- och sekretesslagen och arkivlagen. Hon skriver:
”Detta innebär att offentlighetsprincipen gäller i verksamheten och att hanteringen av handlingar är strikt reglerad. Ett beslut om att förstöra videoinspelningarna måste vara förenligt med de bestämmelser för bevarande av handlingar som gäller i verksamheten.
En handlings rättsliga status är många gånger svårbedömd. Om en handling begärs utlämnad är det ytterst en fråga för domstol att bedöma om handlingen är allmän och offentlig. Mot den bakgrunden anser jag till att börja med att det var fel av myndigheten att redan på förhand fatta beslut om att det videoinspelade materialet, som ännu inte existerade, skulle förstöras.”
När det gäller frågan om videoinspelningarna ska bedömas som allmänna handlingar skriver JO:
”Det videoinspelade materialet har använts som underlag när Prisma familjecentrum gjort bedömningen att modern på ett något bättre sätt än fadern möter dottern i samvaron med henne. Den bedömningen har utredarna sedan i sin tur stött sig på när de i sin utredning lämnat förslag till domstolen om bland annat vilken förälder som ska anförtros vårdnaden om dottern.”
Det betyder enligt JO att videoinspelningarna har tillfört sakuppgifter till fallet och att det därför inte var frågan om minnesanteckningar, som Prisma hävdat:
”Det var i stället fråga om sådana handlingar som skulle ha blivit allmänna om de expedierades eller när ärendet var att anse som slutbehandlat hos myndigheten.”
JO skriver att det därför har funnits ett intresse av att videoinspelningarna bevarades och att pappan skulle haft rätt att under ärendets gång ta del av dem. Hon anser därför att det var fel av förvaltningen att förstöra inspelningarna.
När det gäller frågan om att pappan protesterat mot att inspelningarna skulle förstöras skriver JO:
”Nämnden har i sitt remissvar inte uttryckligen kommenterat denna uppgift. I remissvaret har endast redovisats att det i journalanteckningarna har noterats att mannen ’ifrågasätter det mesta’ när han får information om tillvägagångssättet vid samspelsbedömningarna.”
Eftersom pappan också har uppgett att tingsrätten hade kontakt med förvaltningen med anledning av att han yrkat att videofilmerna skulle bevaras under tiden som videoinspelningarna pågick anser JO att ”åtskilligt” talar för att det var känt för förvaltningen att mannen motsatte sig att inspelningarna skulle förstöras.
JO skriver att om myndigheten visste att pappan motsatte sig att videoinspelningarna förstördes, och skulle komma att begära att få ta del av inspelningarna när dessa var färdiga, borde man inte – oavsett vilken bedömning som gjordes rörande handlingarnas status – ha förstört inspelningarna.
JO skriver:
”Det aktuella fallet visar att det är viktigt att socialtjänsten, när man väljer att göra videoinspelningar inom ramen för en utredning rörande vårdnad med mera, tänker igenom vilka konsekvenser det får och hur det videoinspelade materialet ska behandlas.”
Foto: TT
