En då åttaårig flicka berättade i oktober 2010 för sin lärare vid Sörviks skola i Ludvika att hon misshandlats i hemmet. Bland annat ska flickan ha sagt att hon regelbundet blivit slagen i huvudet och dragen i håret av sin mamma.
Läraren i sin tur berättade omedelbart detta för rektorn vid skolan, som sedan inte vidtog några åtgärder med anledning av det som flickan berättat.
Ett år senare, i oktober 2011, berättade flickan igen om att hon utsatts för våld i hemmet. Hon vände sig till en annan lärare som också förde informationen vidare till rektorn.
Läraren uppger att hon trodde att rektorn därefter gjorde en anmälan till socialtjänsten – men rektorn vidtog inte heller denna gång några åtgärder.
I mars 2012 berättade flickan återigen för en fritidspedagog vid skolan att hennes mamma varit våldsam mot henne. Rektorn informerades om detta och i början av april samma år gjordes till slut en anmälan till socialtjänsten med anledning av det som flickan berättat.
Socialtjänsten anmälde mamman till polisen och åtal väcktes mot henne. I januari 2013 dömdes hon för sju fall av ringa misshandel mot flickan och hennes två syskon. Domen har överklagats.
I ett yttrande från Socialtjänsten framgår att anledningen till att rektorn inte gjorde någon anmälan efter första gången som flickan berättade om våld i hemmet var att han bedömde att hon bara ville ha uppmärksamhet. Även andra gången flickan berättade om våldet ska han ha avfärdat det hela med att hon sökte uppmärksamhet.
För att rektorn slutligen skulle anmäla den pågående misshandeln krävdes att samtliga tre pedagoger som hört flickans berättelse tillsammans gick till honom och krävde att en anmälan gjordes.
Rektorns och socialtjänstens agerande anmäldes till Justitieombudsmannen. JO Lilian Wiklund skriver att anmälningsskyldigheten innebär att vissa myndigheter – bland annat skolor – och de som är anställda där enligt socialtjänstlagen har en skyldighet att genast anmäla om de misstänker eller får kännedom om att ett barn far illa.
JO klargör också att det inte var upp till rektorn att bedöma uppgifter som ett barn lämnar utan att detta är socialtjänstens uppgift.
JO riktar nu allvarlig kritik mot rektorn för att han dröjde med att anmäla. Hon skriver:
”Uppgifter om att ett barn blivit utsatt för våld måste tas på mycket stort allvar. Det är inte skolans sak att värdera de uppgifter som framkommit, utan det är en fråga för socialtjänsten och eventuellt polis, åklagare och allmän domstol. Anmälan till socialtjänsten gjordes i detta fall ett år och fem månader efter att X (flickan) första gången berättat att modern utsatt henne för våld. En anmälan borde ha gjorts omedelbart efter att X berättat att hon utsattes för våld i hemmet.”
Hon fortsätter:
”Rutinen vid skolan förefaller vara att det är rektor som tar beslut om en anmälan till socialnämnden ska göras eller inte och Y (rektorn) förtjänar allvarlig kritik för sin underlåtenhet att uppfylla anmälningsskyldigheten. Mot bakgrund av skolans rutin finns det däremot inte anledning att kritisera någon av de tjänstemän som vidarebefordrade flickans uppgifter till rektorn.”
JO anser också att det är anmärkningsvärt att socialnämnden inte har ifrågasatt skolans agerande. Hon skriver att hon förutsätter att rutinerna vid skolan nu ändras ”så att skolan i fortsättningen hanterar liknande situationer i överensstämmelse med lagstiftarens intentioner”.
Foto: TT
