Regeringen vill införa ett nytt stycke enligt vilket information om allvarliga missförhållanden eller brott vid en arbetsplats aldrig är en företagshemlighet.
Detta har enligt förarbetsuttalanden avsetts gälla även tidigare utan att det ansetts nödvändigt att ange det uttryckligen i lagen.
Att en bestämmelse nu föreslås beror enligt remissen på att det har framkommit att lagen, trots uttalandena i förarbetena, har uppfattats som oklar när det gäller anställdas möjligheter att yttra sig. Bland annat därför anser regeringen att det är viktigt att lagstiftarens avsikt klargörs.
Genom ändringen införs också ett nytt brott – olovligt utnyttjande eller röjande av företagshemlighet. Brottet kan bara begås av en person som har fått del av en företagshemlighet genom sin anställning.
Ett viktigt skäl för att det nya brottet införs är enligt regeringens lagrådsremiss att det har visat sig finnas ”gärningar som av många uppfattas som straffvärda” utan att de faktiskt är olagliga. Som exempel i remissen nämns det så kallade Ericsson-målet, där en anställd lämnade ut företagshemliga och säkerhetsklassade dokument till en utomstående person.
Den anställdes handlande var inte straffbart eftersom de dokument som han lämnat ut var hans arbetsmaterial och han därför inte hade olovligen berett sig tillgång till informationen. Däremot dömdes den som tog emot informationen för företagsspioneri.
Ett övergripande skäl för att införa en ny straffbestämmelse är enligt regeringen det samhällsintresse som finns av att svenska företag får ett ändamålsenligt skydd för sina företagshemligheter och kan konkurrera på lika villkor. Sverige bör enligt remissen ha en reglering som motsvarar den som finns till exempel andra nordiska länder och i Tyskland.
Lagrådet skriver att det verkar rimligt att utvidga det kriminaliserade området till sådana fall som Ericsson-målet rörde. Men enligt rådet kan den föreslagna bestämmelsen komma att omfatta även situationer där ett straffansvar ter sig diskutabelt. Rådet skriver att den föreslagna bestämmelsen skulle kunna omfatta exempelvis en anställd som berättar för en konsument att beskrivningen i marknadsföringen av en tjänst som företaget erbjuder är vilseledande på någon viktig punkt.
Lagen begränsas till att bara gälla ”obehöriga” angrepp på företagshemligheter och Lagrådet skriver att uppgiftslämnande som exemplet ovan många gånger kommer att hamna utanför det straffbara området. Samtidigt menar rådet att bedömningen av vad som är obehörigt kan bli avgörande för avgränsningen och svåra gränsdragningsproblem kan därför uppkomma i tillämpningen.
Lagrådet anser att regeringen bör överväga om den nya bestämmelsen ska begränsas ytterligare så att det blir tydligare vilka fall som avses.
Foto: TT
