En 46-årig man vände sig till Gävle tingsrätt och begärde att han skulle få ensam vårdnad om sin idag åttaåriga dotter. Flickans 37-åriga mamma hade tidigare haft ensam vårdnad och mannen hade inte träffat sin dotter ensam sedan dottern var 18 månader.
Tingsrätten konstaterade att förutsättningarna för gemensam vårdnad var uttömda – bland annat på grund av avsaknad av kommunikation och tillit mellan föräldrarna.
Flickans mamma och hennes föräldrar – som även de hördes i tingsrätten – hade enligt tingsrätten givit en ”närmast oresonligt” svart bild av pappan. Domstolen exemplifierade bland annat detta med att flickans mormor undvek att använda ordet ”pappa” när hon talade om flickans pappa och själv uppgav att hon försökte prata om honom ”så lite som möjligt”.
Tingsrätten noterade dessutom ett oroväckande mönster av halvhjärtade försök till etablerad kontakt mellan dotter och far som medvetet eller omedvetet hade saboterats. Domstolen ansåg att flickans mamma och morföräldrar genom ord och handlingar närmast hamrat in budskapet att hennes pappa skulle vara farlig.
Domstolen konstaterade att flickans mamma hade visat ”en närmast flagrant” oförmåga att göra skillnad på sin egen bild av flickans pappa och flickans behov av en god och kärleksfull kontakt med honom. Att parterna bråkat i samband med separationen flera år tidigare kunde inte förklara missförhållandena utan verkade snarare var ett svepskäl för att obstruera kontakten mellan pappa och dotter, enligt tingsrätten.
Enligt domstolen framstår pappan som en fullgod förälder, med ödmjukhet inför de svårigheter som en överflyttning av vårdnaden skulle innebära. Även med hänsyn till dessa svårigheter – som på kort sikt ansågs som stora – kom tingsrätten fram till att pappan bättre kunde tillgodose flickans behov av båda sina föräldrar. Han tilldömdes därför ensam vårdnad.
Målet överklagades till Hovrätten för Nedre Norrland som nu i stort instämmer i tingsrättens bedömning och fastställer domen.
Hovrätten noterar särskilt att pappan genom åren på olika sätt har försökt få en närmare relation med dottern men att han på olika sätt har motarbetats av mamman som, liksom sina föräldrar, uppvisat en mycket negativ inställning till flickans pappa.
Vid tillfällen då mamma och dotter oplanerat sprungit på flickans pappa i samhället där de bor har mamman antingen lämnat platsen eller helt ignorerat pappan. Mamman har även gjort försök att stänga pappan ute när det gäller information från dotterns skola.
Hovrätten slår fast att det närmast bör vara självklart att som förälder uppmuntra och stödja barnets relation med den andra föräldern även om barnet periodvis uttrycker motvilja till kontakt. Flickans mamma har istället tagit fasta på flickans motvilja och använt det som ett skäl att skära av kontakten mellan far och dotter och i förlängningen brustit i sitt föräldraansvar genom att, utan godtagbara skäl, motarbeta relationen mellan pappa och dotter.
Även hovrätten konstaterar att det inte finns någonting som tyder på att flickans pappa skulle vara en olämplig vårdnadshavare och att han även har uttryckt att han, om han skulle få vårdnaden, vill att dottern ska ha en nära och god kontakt även med sin mamma.
Omständigheterna talar enligt hovrätten därmed för att han ska få ensam vårdnad även om flickan bott hela sitt liv med sin mamma och endast haft förhållandevis sporadiska kontakter med sin pappa.
De yttre förändringarna bör inte bli alltför stora, eftersom föräldrarna bor nära varandra och pappan har även uttryckt att han är beredd att medverka i socialtjänstens planering och låta överflyttningen ta den tid som behövs.
Problemen vid överflyttningen bör enligt hovrätten även vara övergående samtidigt som en överflyttning i ett längre perspektiv skapar förutsättningar för flickan att ha en nära och god relation med båda sina föräldrar. Tingsrättens dom om överflyttning av vårdnaden fastställs därför.
Foto: TT
